- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Andra bandet /
18

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min lilla Mademoiselle!

Jag war häromdagen bort och skulle gifta mig. Nånå, jag
tror wel hwad hon menar, hon tänker wel jag ljuger. Nej
men, det wore inte så underligit, ty det äro wel flere än jag,
som flyga med detta ärende. Dock med den åtskilnad jag
tykte mig i en dröm wara i frestelse, men andra känna
denna drift medan de äro wakna. Jag war i sällskap, hwarest
äfwen twenne så wackra flickor woro, att jag snart måtte
gje mig på nåd och onåd. Lyckan delte sig så att jag fick
min plats wid bordet emellan desse båda skjönheter. Intet
frös jag der jag satt må hon tro. Men knapt hade wi satt
oss ned att äta förrän den ena begynte ett widlöftig(t) prat
om nyaste moden på band; hon frågade hela laget om hännes
halsfrais ej war täck, men jag hinde ej swara förrän hon
begynte en annan discours om sin Cousins Salopp. Hon
rynk-te på näsan tå hon raisonnerade om sin gamla Mosters
dul-ciné, Cousin Beatas Phaéton war så stor tyckte hon, med
mera. Jag bergade mig tämeligen så länge hon talte om det
hon kunde förstå, men hännes talträngdhet gjorde ett
gruf-weligit hopp ifrån sin toilett till min bokhylla, hon tykte
wi grälade så länge i böcker att wi blefwo wärre än
hus-postillor, hon mente att wi borde läsa mindre, så friserade
wi wårt hår bättre och så widare. Wips, så war hon i fält
med hela sin granlåt och lärdom och wille lära en officerare
att anföra sin tropp, hwarpå hon gjorde ett hastigt språng
ifrån hela fäldt discursen i sin kammare, hwarest jag äfwen
tyckte hon borde hålla sig. Medan laget wäntade på steken
höll hon en sådan predikan om sin knähund, att något hwar
mente att hon v/ar ämnad till stå på bordet. Jag ledsnade
wid hennes prat och wände mig till den andra. Jag wille
äfwen engagera henne i en bataille med den andra, men jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free