- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Andra bandet /
22

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min Gunstiga Mademoiselle!

Wi äre skapte för hvarandra. Nå nu menar hon att jag
tänker det att Hon och jag äre skapte för hvarandra, nej,
det är just icke så aldeles min mening, utan jag talar om
menniskjor i gjemen. Wår Gud har intet satt oss hit i verlden
såsom stockar och stenar, som ej göra hvarannan någon nytta,
utan han har derföre gifvit sina gåfvor olika åt oss på det att
den ena må få tillfälle att visa den andra bistånd då han
behöfver. Och vi kunne aldrig göra oss hans gåfvor snarare
ovärdige än då vi ej nyttje dem till andras fördel. Då vi
göre andre godt böre vi aldrig hafva den afsikten att få så
godt eller bättre igjen; ty då blefve det en plåga att blifva
hulpen och en girighet att hjelpa, hvilket strider mot Guds
afsikter. Och den som gifver af ett godt hjerta får altid
belöning. Fastän han intet vet hvarifrån den komer. En rik
och en fattig bonde sadde rofvor på en åker. En gammal
Gubbe som de förr i verlden kallade för Sanct Per och kunde
litet mer än andra gick förbi dem; Han frågade den rike, hvad
gör du för godt kära Far? Hå svarade han det har du lika
godt, annars sår jag en rofva. Ja svarade Sanct Per du skall
få en rofva. Sen gick han till den fattige. Hvad gör du?
sade han. Jo jag sår rofvor svarade han. Ja du skall få
rofvor sade Sanct Per. Tiden gick. Den rike fick bara
en rofva som var så stor som hela åkren, och hvilken han
således ej kunde ny tja, men den fattige fick ganska många.
Då tvingade den rike den fattige att byta med sig. Den
fattige tyckte han kunde ej nytja denna rofvan utan såsom den
var en stor raritet gaf han den åt kongen. Kongen blef häpen
öfver en så ovanligt stor rofva och gaf honom en stor suma
penningar. Den rike mente att när kongen så betalte en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free