Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lärkas snälla vingar
De klyfva luftens högd
Hon i det blå sig svingar
Och sjunger om sin frögd.
En skytt dess fall bereder,
Hon lämnar maka, ägg och bo.
Jag nästan gret då hon föll neder
Det må hon tro.
Jag hörer något knarra
Rättså. Det nalkas till min gräns,
Två bönder i en kärra
Ha fått sitt residence,
En piskesnärt ej hjelper
De ropa Hoj allo allo.
Jag skratter säkert när det stjelper
Det må hon tro.
Si så ombytas sorg och nöje i denna verlden, men vi kom
förlångt ifrån vår håfbetragtelse, hvilket på intet annat sätt
kan hjelpas än att jag förblifver
hennes trogne håf
Upsala d. io Maji 1771. Sam. L. ö*****
13-
Min Gunstiga Mademoiselle!
Hennes fogel flyger snällt. Han fägnade mig med ett
kärt bref. Och det så mycket mer som jag är öfvertygad att
han flög med egna vingar utan tillhjälp af lånta fjädrar.
Jag väntar i en glad förhoppning att se hans tillväxt, tils af
denna lilla sparf blir en fullkomlig tjäder.
Hennes fogel likne en örn, som aldrig anser något mål för
högt. Den svinge sig upp till solen, och förnöjes der af sådane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
