Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begynna förrän man vet hvar man ärnar sluta. Så har jag
gjordt i dag, ty när jag begynte skrifva ärnade jag redan att
sluta dermed att jag lefver
Hennes
trogne Scholemester
d. i Novembr. 1771. S. L. Ö.
15-
Min Gunstiga Mademoiselle!
Man påstår i wåra tider att alla konster stigit till sin högd,
att fordna mästerstycken äro endast klåperier mot wåra;
de Schilderier som ådragit sig forntidens förundran äro som
Reuters hjortar, och de gamles musique ej stort bättre än
den hon hördt af wår blind Anna. Men i en del finner jag
wederspelet.
För långa tider tillbaka bodde en Fader längst bort i
Norden; hans enda son wäntade med otålighet att få ärfwa
dess ägodelar, emedan hans fria lefnad fann många hinder i
fadrens försigtiga sparsamhet. På en främmande ort fick
han omsider den posten, att hans fader wore död, och att
hans hemkomst vore nödig. Sonen skyndar. Än tänker han
på sin sköna Camilla, som han nu vore i stånd att förlossa,
än på sina wänner dem han kunde förnöja, än på fåfängans
prydnader, än på högfärdens mättande; än åker han gjenom
sin inbillning i en präktig wagn, än åter spatserar han i
sina meublerade rum. Tiden skyndar med resan. Han nalkas
sin afl. faders gård, men hvad blir han ej bestört? Han ser
der idel toma rum. Han tror ej sina ögon. Han öpnar en
tom kista. Hans förslager börja drunkna. Omsider berettas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
