Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig hörde en svårighet omtalas förrän hon förringade den
med sina förslager. Detta war en oanständig hastighet.
Obuden borrtgår således ofta otackad.
Ett annat drögsmål för anständigheten rögde jag då jag
friade till min Fästemö. Hon utbad sig råderum, det wore
en vigtig sak, man borde ej förhasta sig, det kunde hafva
svåra fölgder, ett förhastadt ord vore nu grunden till timelig
och evig sällhet; alt väl min sköna, endast du så ställer till
att verlden ej tror det anständigheten verkar på ditt hjerta
mera än förnuftet.
Mera härnäst.
Med ödmjuk vördnad för all den Complaisance jag med de
mina åtnutit i Stephansfred, anmäld till Herr Justitiarien
och G(unstiga) Frun lefver
En
trogen Mäster
d. 24 Julii 1772. Lars.
23-
Min Gunstiga Mamsell.
Det är besynnerligit hvad vanan verkar på wår lefnad.
Det är ett ordspråk att wanan är den andre naturen, derföre
vill jag i dag nämna något om dem, som vänja sig vissa
ord-stäfven och altid framslunga dem utan att se om de med
förewarande tal äga gjemenskap.
En Präst hade den vana eller rättare ovana, att vid hvart
annat ord säga tvi vare, och derpå säga om förra ordet för att
få meningen åter i ordning. Tänk hvad sammanhang det
blef. Till exempel: Han skulle lysa för ett par förlofvade.
Det gick så här. Till ett ägtenskap lyses i denna församling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
