- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Andra bandet /
48

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

munterhet. Mitt öga fägnas icke vid åskådandet af en lilia,
som fäller sina halfvisnade blad, eller en fogel som i sin bur
endast plåckar sina ruskoge fjädrar. Samma liflighet älskar
jag af kärlekens plantor och låckefoglar som hos de förra. Jag
torde ej gå för vida om jag påstode det ett Fruntimmer bör
wara hurtigt, dock att det icke skjer på ärbarhetens
räkning, ty rabatten öfverstege då vinsten i alla förnuftigas
omdömen.

Men den sanna munterheten leder sitt ursprung utaf vårt
samvetes vitnesbörd öfver vårt förhållande. Det är naturligt
att vi finne oss nögda då vi tro oss upfyllt våra pligter, och
då vi finne oss hafva öfvervunnit en skadelig böjelse. Då
kunne vi hålla en rolig stund vid odygdens graföl, och
förnöjas öfver den seger förnuftet vunnit på ett svekfullt hjerta.

Dock vill jag å andra sidan att man håller en trogen vakt
öfver det muntra hjertat. Det är likt en olydig Lärjunge som
vid minsta tillfälle öfverträder sina skrankor, och måste
sedan med ånger vänta sin Informators misnöje och
förebråelse. Det är oss medfödt att öfverskrida medelvägen.
Skole vi blifva alfvarsamme så blifva vi surmulne, och i
stället för munterhet stadne vi vid yrhet, såsom till Exempel

Nå tänker hon, det kan vara onödigt, gör sig ej omak

med exempel. I dag är mäster Lars så torr och moralisk

att —■ — nej vänta min Ängel, svarar jag, intet så kort om

hufvud — Förlåt mig min Jouvel, min såckerdocka Nå

— Tyst lät mig berätta en Historia.

Det var en gäng (ty så begynnas alla Historier, så begynte
fordom min Amma sina grundeliga föreläsningar öfver troll
och spöken, och samma ordasätt är äfven i mode i våra
dagar, ehuru alt annat är så förändradt att man knapt mins
hur en Mantille ser ut, eller mins formen af 1750 års nattyg)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free