Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde varit van att skrifva annorledes, så måste dock detta
skrifsätt falla lätt, endast hon blir något vand.
Det är så med alt vårt företagande som ordspråket lyder,
att man måste krypa förrän man kan gå, och att man
följ-akteligen af okunnighet ej bör afskräckas från ovanliga
göro-mål. Den merendels vanliga förevändning, intet kan jag
göra det; jag kan intet göra det; bör endast brukas af dem
som ej hafva håg att njuta undervisning i de stycker
hvarmed de ej förr varit sysselsatte.
Bruke vi endast hog till all den undervisning som Försynens
nåd oss förunnar, så skall aldrig en så obehagelig ursäkt höras.
Såsom vi se att åren tilltaga så böre vi äfven beflita oss
om en deremot svarande tillväxt i Guds kännedom, hans
nådes betraktande, i dygd och seder, flit och skickelighet.
Det är mig således öfvermåttan kärt att se de prof hennes
Gunstiga Handledarinna öfversändt af hännes flit; de
försäkra mig att hon aldrig brukat den förr nämnda
förevändning, och de lofva oss större såsom en behagelig fölgd af en
så god början.
Jag har efven med nöje hördt huru hon smått öfvar sig
i dans, sedan modet gjordt denna egenskap nödvändigt
förknippad med skickelighet. En anständig öfning då den
blir innom sina gräntsor. Att dansa är väl, men att intet
göra annat än dansa är illa. Det är intet nu som för två tusen
år sedan, då en förnäm Herre intet fan mera fel hos sin Fru
änn att hon dansade väl: det är, hon hade användt så mycken
tid på dans att mera nyttigt vore försummadt. Jag är
Min Gunstiga Mademoiselles
Ödmjuke tre
Samuel Ödmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
