Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - P. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Peter Wieselgren.
i.
d. io Maji 1826.
Ädel och Höglärde Herr Magister och Phil. Adjunkt!
Jag har haft äran nyss emottaga Tit. wänskapsfulla bref;
men jag har lärt att ej emottaga öfverdrifna höfligheter.
Att de warit oförtjenta, skall detta bref wisa. Jag är långt
efter mitt tidevarf, men önskar mig icke tillbaka. Jag står
på en låg trappa, men fikar ej efter den höga, aetheriska.
Jag har för mycket corpus att lyfta mig dit.
Jag hade tänkt, att Philosophien vil visshet, åtminstone
i de viktigaste angelägenheter. Man har öfvergifvit
erfarenheten och vidtagit Speculationen. Kant war så- artig, att
han antog Gud, såsom ett förnuftspostulat. Dermed war
jag ej belåten. Han återkallade det sedan, och resultatet
blef, att förnuftet lika litet kan säga, att en Gud är eller att
han icke är; lika litet om verlden är skapad eller evig. Han
gick längre än Hume och Bayle, som likväl lemnade en
möjlighet öpen. Med några winkar öpnade han ögat på
Fichte.
Denne säger ut: Gud är ett begrepp. Än mer, intet är
reellt. Alt är begrepp. Förnuftet skapar således Gud, men
Gud ej förnuftet. Jag viste med full öfvertygelse, att jag
ej skapat Gud, att jag ej kunde skapa ett sandkorn. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
