- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1815 /
67

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes kyssar! O om J vissten, unga älskare, hvilken
ren sàllher, hvilken gudomlig vällust J gån att
förlora, dà J låten edra begär segra öfver er oskuld, om
J vissten, att denna sällhet, lika som oskulden,
aldrig kan återvinnas sedan den en gång är forlorad,
huru sorgfälligt skullen J ej bevara dem begge! Men
en sådan forlust kännes först då, näl den ej mera katt
ersättas. Förgäfves kallar man nu tillbaka den
försvunna sällhetens tid; och när älskaren omsider finner att
hvad som en gång är skedt, ej vidare kan ändras, så
uppoffrar han. i det oundvikliga valet, hellre en
annan än sig sjelf. Det är så verldens vanliga gång, det
är hvad alla älskarinnor böra förvänta i ett dylikt fall;
och liar någon verkligen kunnat inbilla sig, att Sofias
älskare skulle göra annorlunda? Hans beslut var
e-gentligen från första ogonhlicket fattadt, och ban
bedrog sig blott sjelf, då ban trodde sig öfverlägga ännu.
Men det enda, hvarom lian i sjelfva verket var
villrådig, var säliet att skilja sig från Sofia. Han ägde ej
det oförskämda mod, som tillhör elakheten allena, att
utan omsvep förklara henne, hvad hnn hade i sinnet;
ban ville icke en gång att hon skulle kunna gissa
dertill. Han trodde sig skona hennes hjerta
derigenom, 3tt han syntes öfvergifva henne, icke al fri vilja,
utan tvungen af hårda omständigheter och ett
oundvikligt öde; kanhända fruktade ban äfven för henne?
förtviflan och tårar, och for det intryck de måste göra
pä hans icke förhärdade bröst. Det var derföre
nödvändigt, att han reste, utan att hon upptäckte hans
afsigt. Men det var icke lätt alt finna någon
förevändning, nog gilltig för att lemna henne i ett sådant
ö-gonblick; och han grubblade ännu förgäfves derpå, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1815/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free