- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1815 /
85

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SS

roed sin tanke på det förra. I höjden af sin smärt»
kände hon, att äfven for den allra mest olycklige
återstår ännu en tröst som aldrig sviker, och en sällhet
som vida öfvergår all annan sällhet på jorden. Hon
hade aldrig varit utan Religion, hon var från
barndomen lärd att med from vördnad och kärlek omfatta
den Himmelska Tron; men det är först i lidandets
öfvermätt man lär att rätt kanna hela värdet deraf»
först då erfar man, hvilken helande kraft den har på
det sjuka sinnet, hvilken ljuf förut okänd
lillfredssiäl-lel se den ingjuter i den bedröfvade själen; först då
vänder man bela sitt hjerta till Gud, och finner i
JJonen en styrka, ett lugn och en tröst, som man
trodde förgäfves att mer soka på jorden. Sofia återvann,
sedan hon upptäckt denna outosliga säll hetsbrunn,
ännu en gång sinneslugn, tillfredsställelse och glädje,
och hennes verksamma själ fick en ny sysselsättning,
värdig hennes Gudsfruktan. Så snart hon åter lo i
sonat sig med sitt öde, började hon finna, att hon
ännu tillhörde menskligheten, att hennes återstående
lefnad ej kunde vara utan ändamål, och ej borde vara
utan nytta, att hon ej ännu var ensam i verlden, att
alla band med menniskorna ej på långt när voro
slitna, och att det berodde endast af henne sjelf, om
intet hjerta rörde sig för henne, och om lifvet var
henne en ocken. Hon egnade sig då helt och
hållet och med fullt allvar åt den Christeliga pligten,
att kläda den nakna, mätta den hungriga och
hugsvala den bedröfvade; och hennes dagar, sålunda delade
mellan Religions-öfningar och barmherlighetsverk, for*
flöto inera gladt och lyckligt, än någon, som är stadd
i nöjenas hvirfvel, kan begripa. Hennes formogen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1815/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free