Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
för hvilken han ofelbart skulle blottställa sig, om
han stannade qvar tills hon vaknade. Han hade
dessutom redan vunnit sitt ändamål, det enda som
kunde göra hans djerfhet förlåtlig, och han fann i alla
afseenden rådligast att straxt förfoga sig samma väg
tillbaka som han kommit, hvilket han ock gjorde så
tyst och obemärkt, att hvarken Elise eller någon
annan i huset visste det minsta af hans besök i hennes
kammare. Ett par timmar derefter blef han kallad
till hennes Far, som nu hade erhållit Barons bref,
men ännu icke talt med Elise derom. Han var i
början mycket uppbragt både emot henne och
Löjtnanten, men sedan han af den sistnämnde blifvit
öfvertygad om hennes oskuld, och att hon icke engång
hade någon aning derom, att Löjtnanten varit i
hennes rum, så gaf ban denne sin förlåtelse, och till och
med lofvade honom sin dotters hand, efter hans
favorit-plan att göra henne till Friherrinna nu ändock
hade misslyckats. De gingo derefter begge opp till
Elise, som ännu var okunnig om alltsammans, och
som blef icke mindre glad än förvånad öfver den nya
vändning sakerne tagit. Men hon ville hvarken
förlåta Löjtnanten deri nedriga misstanka hans
oförståndiga tilltagsenhet uppväckt emot henne, eller
samtycka att gifva honom sin hand, förr än hennes Far
sjelf föreställde henne alt just hedern nödgade henne
dertill nu mer jin någonsin, och Löjtnanten
försäkrade henne, att hän skulle nog veta försvara hennes
ära emot hvem helst som vågade den angripa. Nå
väl då, sade hon, bara Ni icke då också går i sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
