- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1815 /
276

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

straxt i bestörtning. Jag älskade visserligen af
hjertat den som man ville ge mig till hustru , och jag
hade ofta i min förtjusning föreställt mig en förening
med henne såsom den högsta jordiska sällhet. Orn
man derföre lemnat saken åt sin gång, och icke
förekommit mig med ett bifall, som jag ännu ej hade
sökt, så hade jag utan tvifvel sjelf ganska snart
anhållit om hennes hand. och hade jag dervid mött
något hinder, så hade jag naturligtvis blifvit så
mycket ifrigare. Men den sällsamma benägenhet,
hvarmed rnan samtyckte till mina önskningar, innan
jag ännu hunnit yttra dem, den besynnerliga brådska
hvarmed man syntes vilja bedrifva saken, den glädje
och den ifver man visade, allt bidrog att afkyla min
c-gen hetta. Det föreköra mig, likasom man enuast
var angelägen att bringa mig snart under oket,
emedan man fruktade att jag eljest skulle undandraga mig
de bojor man ville pålägga mig. Korteligen, jag iänn
att man ville imponera på mig, att man ville förmå
mig till en sak, som jag ännu icke hade med mig
sjelf beslutit, och der var just ratta medlet att brir :>a
mig på andra tankar. Min l-’ars formaningar, att jag
skulle rätta mig efter min hustru, och aflägga all
e-gensinnighet, voro icke heller särdeles egnade att
göra mig hågad for giftermål. Kärleken, det enda band
som ännu fästade mig, forlorade jemväl sin retelse,
dä den ej mer fick vara en frivillig böjelse, utan en
känsla, som andras önskan gjorde mig till en pligt.
Och hvad kunde då längte qvarhålla mig? Hvar ore
skulle jag än vidare bära bojor, som, långt ifrån att
numera synas mig ljufva, fastmer förekommo mig bå.
de nesliga och hårda, då de gjorde mig undergifven,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1815/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free