- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1815 /
306

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingenting gjorde ocli ingenting~var, hade inträngt sig först
i mitt hus, och snart derpå i min Dotters hjerta.
Jag bäfvade för faran, och sökte straxt aflägsna
honom, men som han visste att jag var rik, vills han
ej så lätt släppa sitt rof. Han kände den konsten att
bli qvar emot ens vilja, och alla de ohöfiigheter,
hvarmed jag bemötte honom både i ord ocli gerningar,
låtsade ban upptaga som artigheter eller som skämt.
Det fans intet annat medel att blifva af med honom
än att kasta honom ut, och jag var nästan färdig att
skrida till denna ytterlighet; men jng blef
förekommen-En vacker dag kommo ban och min Dotter hand i
hand, och begärde min faderliga välsignelse. Deras
inbördes kärlek var obeskriflig, gränslös, de kunde ej
lefva utan hvarandra, de voro färdige att försaka allt
annat i verlden, om jag endast biföll deras förening,
som utgjorde deras enda syftemål, deras enda Önskan.
Jag fann straxt, att ett afslag här skulle verka just
motsatsen af det jag ville. Jag låtsade derföre genast
samtycka till deras begäran, men tillade den
bedröfliga underrättelse, att jag var alldeles ruinerad genom
en stor bankrutt utomlands, hvarom jag först for få
dagar sedan fatt underrättelse, och att jag således ej
kunde gifva min Dotter en enda skilling i hemgift;
men om den unga mannen ägde tillgångar att föda
sig sjelf och henne, så skulle jag med glädje gifva
henne till hustru àt den som älskade henne nog högt
att taga henne utan penningar. Jag hoppades alt
härmed vara honom qvitt, men jag bedrog mig.
Antingen kände ban mina affärer för väl, eller ock
förstod han ändå min list; nog af, han yttrade endast
känslor af tacksamhet och förtjusning, och sade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1815/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free