Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Du Guds ocli Profetens tjenare, sade Araben,
du ser här en man, som af sjelfva lyckan är rnätiad
med malort och galla. Allt hvad jag förr önskat mig
såsom sällbetens grundval, äger jag nu, och jag är
mer olycklig, än jag var pä den tiden, då min sjül
tärdes af törsten efter nöjen. Jag önskar ingenting
vidare, och följaktligen har jag ej mer något att
hoppas. Allt väcker min ledsnad, till och med tidens
lopp, emedan den flyter förbi utan att medföra någon
ny njutning for mig. Framtiden éfbjuder mig ingen
annan utsigt, än de fåfänga njutningar som jag redan
k.inner af det förflutna, och hvilka genom en lång
vana och en ostörd besittning äro för mig beröfvade
alla de retelser, som de hafva i andra menniskors
ö-gon. Jag fruktar denna framtid, som skall öka min
afsmak, och icke desto mindre bäfvar jag för dess
ute-blifvande. Jag tänker ej utan fasa på det ögonblick,
då evigheten skall uppfylla tomheten af mitt lif, på
samma sätt som sandhvirflarné i öcknen igensopa
kamelernas fotspår; då min tillvarelse skall lemna
efter sig ett minne, lika litet varaktigt, sotn den fåra
det flyende skeppet gör på hafsytan. Värdes derföre,
om du äger bland din visdoms skatter några
föreskrifter som leda till sällheten, värdes meddela mig dem.
Jag brinner af begär att känna dem, men jag fruktar
tillika, att de, likt dem jag hittills inhemtat och följt,
skola gifva mig endast ett bedrägligt hopp.
Almer hörde med förundran och medlidande
denna klagan af en varelse, sorn fått förnuftet såsom en
pant af sin odödlighet. Men snart återtagande sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
