Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
är bedröfvad med mig, mottager alla mina
hemligheter, förtror mig alla sina, och tjenar mig till siöd emot
ödets nycker och lyckans ombytlighet? Cicero
beskrifver vänskapen säsom en gudomlig öfverensstämmelse
mellan två mennisko-själar. "Bland de förmåner, säger
hart, som Gudarne gifvit menniskorna, föredraga
somliga rikedomarne, andra helsan, andra högheten, andra
åter vällusten, men allt detta är förgängligt i de som
sätta det högsta goda i dygden, tänka rättare, men från
dygden härstammar vänskapen, som ej kan existera
utom henne. Afunden fördunklar höghetens glans,
rikedomarne försvinna i en polkisk hvälfning, den
obetydligaste händelse förstör helsan; vänskapen ger
säkrare och varaktigare njutningar, rnan träffar henne
öfverallt, ingenstädes är hon frånvarande, aldrig
olämplig, aldrig besvärlig; hon gör lyckan fullkomligare och
olyckan drägligare." Det fins ingen menniska
begåfvad med själ och hjerta, som icke känner huru sant
detta beröm öfver vänskapen är. Hvar och en
medger, att vänskapen är hjertats första behof; ingen tror
sig kunna umbära den. Scipio mente, att sjelfva
Timon, som hatade alla menniskor, skulle önska alt
finna en som delade hans tänkesätt och hjelpte honom
att hata. Archytas af Tarent trodde till och med, att
en menniska, som fick tillåtelse att uppstiga till
himlen och betrakta alla naturens mästerstycken, skulle
ledsna dervid, om han ej hade en vän med sig. Allt
detta bevisar åtminstone, huru högt vänskapen
värderas af hvar man, och att ingen är som ej önskar sig
en vän.
Men denna önskan, så allmänt hyst, så högt ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
