Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
sig att dölja, men som Werner ej ansåg vara af
nfi-gon särdeles betydenhet. Denne Underofficer hade
friat till Louise — det vnr den unga makans namn
—- på samma gång som Werner, och hade ej utan den
bittraste harm sett det företräde hans rival erhållit.
Han sökte tillfälle att hämnas, och det dröjde ej
länge innan han fann det.
Under en af de grufligaste nätterne af denna
stränga vinter blef den unge soldaten utsedd att stå
på post ujoin staden. Kölden var så skarp, att man
nödgades aflösa posterne hvar timma. Tillika var ett
ymnigt snöfall med det fasligaste urväder; allt gaf
tillkänna, att natten skulle blifva ryslig. Louise, som
visste att hennes man var blottställd för hela årstidens
stränghet, tänkte ej utan den största oro på hans
belägenhet. En ängslig dröm väckte henne om natten
och fördubblade hennes förskräckelse; hon tyckte sig
6e den olycklige Werner blek, knappast i stånd att
hålla sig uppe, och med en svag töst anropande
hennes hjelp. Utom sig af fasa, stiger hon opp, ocli
ensam, utan fruktan för natten och den grymma
kölden, går hon ut, och arbetar sig fram igenom den
djupa snön till det ställe, der hon visste att hennes
man stod på post. Några steg ifrån vaktkuren
stannar hon; bestört, otålig att ej se honom, och ej höra
honom, ropar hon med hög röst: Werner! Werner!
Ingen Werner svarar. Hon går ända fram till
vaktkuren, och ser honom der stående lutad mot sin
musköt, med kappan dragen öfver hufvudet, och nära
att dö af köld. Han hade i tre timmar förgäfves
väntat på aflösning. Under-Ofliceraren hade glömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
