Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
taga Er i sitt sköte, utan att efterfiàgc Edra kattet*
ska grundsatser.
Annette. Ni har rätt. Hvad tänkte jag pà? Jag
kan ej sjelf c il lata mig det. Ack, för mig nr da icke
en gång denria sista de olyckligas tillflykt öppen! O
Gud! hvad skall mitt öde blifva?
Donneville. Min Fru, tillåt den, som varir
upphofvet till Er förlust, att ersätta den. Skänk mig Ert
hjerta o< h Er hand. Jag skall egna hela mitt lif att
g;ira Er lycklig.
Annette. O Himmel! hvad måste jag höra? Min
mans mördare har den djerfheten att bjuda mig sin
hand! Hvarigenom har jag förtjent denna
förödmjukelse? Ar det min fattigdom, som göi Er så
förmäten, så vet att Ni bedrar Er, och att ingen brist,
intet elände kan förnedra mig så djupt. Med min mans
mördare skulle jag gifta mig? Jag är brottslig nog,
att jag så länge fördragit hans åsyn .... Herr
Marskalk! förlåt mig, jajj såg Er ej; Ni ko in mer i en
olycklig stund, Ni kominer att bli vittne till den skymf
mig vederfares.
Marskalk. Min Fru, jag finner att Generalen har
orätt; han bör ej våga några anspråk på Er hand.
Men Ni måste förlåta hr>nom; den som ser Er, kan
lätt vara förledd att glömma allt hvad ban bör.
Annette. Då Ni, min ädelmodige beskyddare, ff
r-svarar honorn, nödgas jag tiga. Jag begär blott, att
han måtte lemna mig, och att det måtte begrafvas i
en evig glömska, att han vågat sträcka mig sin
blod-befläckade hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
