Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ligen en typ af den känslige mannen. .Läs Iliaden,
och Ni skall finna, alt han förenar hos sig alla
förenämnde kontraster. Alla hans känslor äro passioner,
alla hans passioner raserier, hans vänskap så väl som
hans hat, hvilket senare i sig sjelft är blott en
vänskapens ytterlighet. Hetlig ända till vildhet, emedan
han är känslofull ända till svärmeri, ger han, i den
ursinnighet hvarmed han skymfar Hectors lik, en
mattstock for all den ömhet, hvarmed han älskade
Patroclus; och den lätthet, hvarmed han årer bevekes
vid Priami tårar, bevisar att alla rörelser i denna
o-tyglade själ hade ett och samma ursprung, nemligen
känsligheten.
Likväl kunna känsligheten och retligheten bebo
samma hjerta, utan att nödvändigt der åstadkomma
sådana verkningar, som vi beskrifvit. Dessa begge
känslor kunna, derigenom att de motväga hvarandra,
modifieras, och afhålla menniskan så väl ifrån en
ytterlig häftighet som ifrån en öfverdrifven svaghet,
hindra själen både att stiga för högt och att falla för lågt,
och gifva den en belt egen dygd, hvarigenom den,
utan att vara mindre känslig för oförrätter, är mer
känslig för nöjet att förlåta. Del ar denna lyckliga
blandning af känslofullhet och retlighet, som utgör
ädelmodet, och sä ofta pryder Hjelten. Det är den
jag beundrar hos Lycurgus, i den förlåtelse han ger
at den ursinnige yngling som hade sårat honom. Det
ar retligheten allena, som gör mildheten till en dygd.
Att ej hämnas en oförrätt, som man ej känt, är icke
att förlåta; men mängden af menniskor, som dömmer
de Stora mindre efter deras känslor än efter deras ger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
