- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1816 /
207

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såsom en svaghet, gör man deraf en aktningsvärd
sak och en dygd; man döljer den ej mer, utan tvertom’,
man skryter deraf; det är icke den mest ståndaktige man
nu beundrar, det är den mesi känslofulle som är dagens
af^ud. Bedröfvelsen är en prydnad for skönheten,
sorgen en förtjenst hos qvickheten, melankolien ett
behag, en ljusning, en fullkomligliet i karakteren. De
ögon, som fälla tårar, äro de enda som intressera; en
författare har ej snille, om han ej gråter som
Jeremias öfver ödet, och som Young öfver grafven. Den
som ej räknar sig för mycket olycklig, och som tj
ined djup smäna känner hela tyngden och bitterheten
af lifvet, är knappt värd att lefva; det är en kall,
härd, sjelfkär menniska, som är utan hjerta och själ.
Olyckan har till och med blifvit ett medel att ha fra
ingång i verlden, och den som vill lyckas i hvad sak
6om helst, måste förklara sig för olycklig eller
åtminstone nära att blifva det. Våra sällskapskretsar äro
uppfyllde med melankoliske ynglingar och olyckliga
skönheter, som hastande från Te-assembléer till
Baler, från Promenader och Spektakler till Supéer o. s. v.,
tala dansande om sin sorg öfver förlusten af en vän,
och sjungande uttrycka sin förtviflan öfver en broders
död, allt under melankoliska reflexioner öfver lifvets
plågor och besvär, men utan att derföre njuta mindre
af dess nöjen. Kontrasten mellan deras ängsliga min
och deras lättsinniga bogifvenhet på alla slags nöjen
är verkligen komisk, och det fins i sanning
ingenting löjligare än deras olycka.

Anekdoter.

I Leipzig har utkommit ett Sångstycke, kalladt
Bonapartes Vals på St. Helena, hvars refrein är
följande: Det kan ju ej alltid, bli så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1816/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free