BALLAD Ballad (proveng. bala'da, av bala'r, dansa; dansvisa), term som fått skiftande betydelse under olika tider och på olika språk men i regel betecknar en visa el. sång med berättande innehåll. 1. Beteckning på en episk-dramatisk folklig sångdans under medeltiden, utförd i växling mellan en refrängsjungande danskor i ring och en i dess mitt stående försångare (solist). Åtskilliga svenska folkvisor ge prov på detta stadium. Redan med 1200-talet börjar emellertid danssammanhanget försvinna, varvid balladen alltmera får betydelsen av berättande sång, ofta behandlande någon säregen el. hemsk tilldragelse från svunnen tid. 2. Ballade f-la'dd], fr., var vid sidan om rondeau och virelais en av de viktigaste formerna i den enstämmiga trubadur- och trou-vèrelyriken (a1 a2 b c, där c betecknar refrängen), ehuru refrängen i balladen aldrig fick lika stor betydelse som i de båda andra. Med 1300-talet blir balladen föremål för fler-stämmig bearbetning. I den berömda Roman de Fauvel (tidigt 1300-tal) upptager refrängen endast den avslutande sjunde raden per strof. Hos Machaut utformas balladen i regel tre-stämmigt som solovisa med instrumentalt ackompanjemang. Formen är här tredelad: a1 a2 b c. Den s. k. chanson balladé hos Machaut motsvarar däremot virelaisfor-men. 3. B a 11 a't a, it., är den italienska motsvarigheten till chanson balladé och har alltså virelaisform. Dess fem delar (A a a b A) kallas resp, ripresa, 2 piedi, volta och ripresa igen, varvid ripresa och piedi ha samma melodi. Den flerstämmiga ballatan på 1400-talet använder denna form utan inledande ripresa. Mot seklets slut försvinner ballatan till förmån för enklare strofiska el. genomkompone-rade former. 4. Ballad som beteckning för episk sång levde kvar efter den medeltida lyrikens tidsålder och återupptogs av den tidiga litterära och musikaliska romantiken. Den klassiske representanten för den tidiga 1800-talsballaden är Carl Loewe. Även hos Schubert återfinnas ballader (ex. Erlkönig). Berömda exempel på rent instrumentala ballader finnas hos bl. a. Chopin, Brahms, Grieg. Denna innebörd av ordet ballad härstammar från tyskt språkbruk. På engelska användes ordet som namn på alla slags populära sånger. I. B-n Balladopera (eng. ballad opera), benämning på det engelska sångspelet från förra hälften av 1700-talet med musik hämtad företrädesvis från engelska, skotska eller iriska folkmelodier och populära slagdängor. Den första balladoperan är J. Gays komiska treaktsstycke The -^-Beggar’s opera (1728). En uppgift, att A. Ramsays herdespel The Gentle shepherd, uppf. 1725, skulle ha föregått Gays sångspel, beror på ett missförstånd, i det att det förra först 1728 och under direkt påverkan av Gay erhöll sin slutliga form som balladopera. Balladoperan uppvisar många paralleller med det franska komiska sångspelet — c o m é d i e en vaudevilles — och har troligen också påverkats av detta. Gemensam för de bägge sångspelen är sålunda den yttre formen: talad dialog med insprängda lyriska partier, så även benägenheten att låta handlingen helt eller delvis utspelas som travesti över den samtida seriösa operan; dock är detta drag mera konsekvent utnyttjat i den franska komiska operan. Miljö och typer äro gärna förlagda till ett socialt lågt plan (Londons undre värld), och komiken är ofta grovt drastisk; men balladoperan förekommer även i form av pastoraler. Den nådde i England en ofantlig popularitet fram till 1735, därefter mattades intresset, och efter 1750 försvann den — Gays stycken dock undantagna — nästan helt från scenen. Bortser man från Ch. Coffeys stycke The Devil to pay, som efterbildades av J. M. Sedaine och som, övers, till tyska 1743, gav uppslaget till det tyska sångspelet, har balladoperan utanför England, dess kolonier och Amerika haft föga betydelse. Jämförande art.: Gay, Opéra-comique, Sångspel. Litt.: E. Mc A. Gagey, Ballad opera (1937). E. S-m Ballard [bala:T], ett av de äldsta franska musikförlagen och nottryckerierna, gr. 1551 i Paris av Robert B. och Adrien le Roy. Förlaget drevs av medlemmar av släkten Ballard i över tvåhundra år och gynnades av ett kungl. privilegium. Först patentens upphävande 1790 avskaffade firmans monopolställning. Å. D. Ballata ->Ballad 3. BallerFna, it., dansös. — P r i ma b alle r in a, främsta solodansösen i klassisk balett. — Ballerino, dansör. Ballet de cour ->Balett. Les Ballets des Champs-Élysées [le balle' de Jarjselize:'], fransk balettensemble, organiserades år 1945 av Stora operans i Paris solodansör R. Petit och B. Kochno, tidigare medarbetare åt Djagi-lev. Med Petit som ledande koreograf och balettmästare och Solange Schwarz, Irène Skorik, Danielle Darmance, Nathalie Phi-lipart, J. Babilée och C. Foye som solister och bl. a. Les forains, Rendez-vous, Le déjeuner sur 1’herbe, Les amours de Jupiter och Le jeune homme et la mort på repertoaren har truppen på kort tid 279 280