BARRAINE Elsa Barraine. Georges Barrère. vid framträdanden i bl. a. Sylfiderna och L. Mjasins Les présages omedelbart stor uppmärksamhet genom sin utomordentliga tekniska säkerhet och elasticitet. Hon har också i fortsättningen befäst sitt rykte som en av samtidens främsta dansöser. B. började sina studier i 9-årsåldern för Preobajenska i Paris och fick som 12-åring sitt första engagemang vid Moga-dor-teatern. K. R-n Barraine [-rä:'n], Elsa, fransk tonsättare (f. 1910), debuterade 1930 som kompositör med en symfonisk dikt, Harald Harfager, och 1932 uppfördes på Opéra-Comique hennes enaktsopera Le roi b o ssu. B. utbildades vid MK i Paris för Widor och Dukas samt fick 1928 andra och 1929 större Rompriset. Hennes musik röjer vissa influenser från Ra-vel och Stravinskij. Verk (utom nämnda): Scen- och filmmusik; två symfonier, den symfoniska dikten Pogro-mes o. a. orkesterverk; Avis för kör och orkester; en pianokvintett, en biåskvintett; pianokompositioner m. m. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943). K. R-n Barratt, Mary, ->Due, H. A. Barraud [-rå'], Henri, fransk tonsättare (f. 190 0 23/4), en av de mest representativa bland de yngre, även känd som dirigent och musikskriftställare. B. är numera musikchef i den franska radion. B. studerade först privat i Bordeaux, sedan för Dukas och L. Aubert i Paris och tjänstgjorde samtidigt därmed som musikinspektör för Société des Auteurs. Som kompositör debuterade han 1931 med en symfoni. Tills, m. Ferroud, Rivier och Bondeville bildade han gruppen »Triton», en kammarmusikalisk konsertförening med övervägande ny tonkonst på sitt program. 311 Verk: Maitre Pathelin, opéra-comique, baletten Le diable ä la kermesse och musik till pjäser av Hugo och Musset; en symfoni, Offrande å une ombre, en pianokonsert, flera orkestersviter, Poème för piano och orkester; en stråkkvartett; pianostycken; körverket Le testament de Francois Villon samt sånger m. m. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943). K. R-n Barré, fr., i lutspelstekniken beteckning för ett fingers tvärgrepp över flera strängar. Härigenom bildas ett slags konstgjord sadel, vilken är nödvändig som grundval för ackordspel i högre lägen och för bemästrande av svårare tonarter. D.F. La barre [barr], fr., väggfast stång i en balettskolas klassrum, tjänande som stöd vid elevernas övningar. de la Barre [barr], Anne, fransk sångerska (d. omkr. 1680), trol. dotter till Ludvig XIV:s hovorganist de la Barre (d. 1678). — B. kom 1652 till drottning Kristinas hov i Stockholm och gjorde sig här varmt uppskattad inte bara som framstående sångartist utan även som skicklig dansös. I samband med drottningens tronavsägelse 1654 begav hon sig närmast till Köpenhamn men återvände sedan till Frankrike för att där fullfölja sin framgångsrika karriär. Litt.: T. Norlind, Från Tyska kyrkans glansdagar (bd 2; 1944). K. R-n Barrère [-rä:'r], Georges, amerikansk flöjtist och dirigent av fransk börd (1876—1944), en av samtidens främsta flöjtister. B. var 1905—28 soloflöjtist i New York Symphony Orchestra och turnerade från 1937 tills, m. H. Britt i kammarmusikensemblen Barrère-Britt Con-certino, gr. s. å. B. utbildades vid MK i Paris, där han tjänstgjorde som soloflöjtist i Colonneorkestern och i Stora operans orkester 1897—1905 samt som lärare vid Schola Cantorum. Han grundade där 1895 La Société Möderne dTnstruments å vent, 1910 i New York Barrère Ensemble of Wind Instruments och 1914 Barrère Little Symphony. — B. har bl. a. skrivit etyder för sitt instrument, en Nocturne för flöjt och piano och sånger samt utg. en självbiogr. M. E. Barrie'ntos, Maria, spansk operasångerska, sopran (1884—1946; enl. annan uppgift f. 1885), vann tack vare sin fulländade teknik, sin musikalitet och sin 312