B1GARD vare sin vackra och intelligent behandlade stämma mycket anlitad i Musikföreningen i Köpenhamn och som romanssångare bland sin tids främsta i Danmark. B. var även en utmärkt lärare och undervisade både vid Det kgl. Teater och MK i Köpenhamn, där han 1880 blev kantor vid Tri-nitatis Kirke och 1887 vid Holmens Kirke. Han utgav en starkt romantiskt präglad koralsamling, Melodier til Psalmebog for Kirke og Hjem (1900; flera uppl.), som vann stor spridning, och skrev sånger, Davids 8. Salme för tenorsolo, manskör och orkester m. m. Sch. Bigard, B a r n e y, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst, klarinettist och tenorsaxofonist (f. 1906 3/3), en av sin tids främsta saxofonister, ehuru mest känd som klarinettist. B. var elev av Lorenzo Tio jr, en av New Orleans bästa klarinettister, men utbytte snart klarinetten mot tenorsaxofonen, som vid denna tid var föga gouterad inom jazzmusiken. Efter att ha spelat i kabaretorkester i hemstaden New Orleans knöts han 1925 till King Olivers orkester i Chicago, där han åter spelade klarinett. År 1927 anställdes han hos Ellington i New York, där han stannade till 1942, verksam som kompositör, arrangör och instrumentalist. — B:s grammofoninspelningar, huvudsakligen med Ellington, äro mycket talrika. Litt.: H. Panassié, Les rois du jazz (1944). G. P. Bigot [bigå'], Eugène Victor, fransk dirigent (f. 188 8 28/2), ledare för Concerts Lamoreux i Paris från 1935 och samtidigt verksam som förste kapellmästare vid Opéra Comique. B., som studerat vid MK i Paris och för Inghelbrecht, har även fungerat som andre kapellmästare vid Svenska baletten 1920—23 och var därefter en tid förste dirigent vid Parisradion. Verk: Dansgille för Svenska baletten o. a. balettmusik; en orkestersvit, kammarmusik och sånger m. m. G. B. Biguet [bige'], Birger Gotthem, operasångare, tenor (1889—1945). B. studerade vid MK i Stockholm samt för bl. a. G. Bratt och Lennartsson, genomgick operaskolan och debuterade på K. teatern som Linkerton i Madame Butterfly. Han anställdes där 1924 och uppbar med framgång under 20-talet de ledande tenorpartierna i den italienska och franska repertoaren samt var dessutom en ofta anlitad solist vid körkonserter. B. lämnade teatern 1939. 503 Roller: Turiddo i Cavalleria rusticana, Canio i Pajazzo, Rodolphe i Bohème, Cavaradossi i Tosca o. a. G. P. Biguine [bigi'nn], urspr. fr., på eng. beguine, negroid dans, praktiserad i Franska Västindien och överensstämmande med en primitiv afrikansk dans kallad malimba. I början av 1920-talet introducerades den med jazzmusiken som sällskapsdans på Paris förlustelseställen. K. R-n Bigum, Brita, norsk dansös (f. 1920), efter sin debut 1940 engagerad vid Chat Noir i Oslo 1941—46. Hon äger stor teknisk säkerhet och naturlig scencharm. B. har fått sin utbildning hos Rita Tori i Oslo och i Ljubov Jegorovas dansskola i Paris. Hon gästspelade i Köpenhamn 1942. E. M. H. Billquist, Ulla Ebba Ingegärd, f. Schönström (1907—46), ägnade sig efter engagemang vid olika teatrar åt vissången och vann stor popularitet, främst via radio och grammofon. B:s största framgång — även internationellt — blev Min soldat — någonstans i Sverige, och bland hennes övriga schlagersuccéer märkas Köp rosor, monsieur, åt madame, Vägen hem och Världen är full av violer. — G. 2 ggn 1943 —46 m. pianisten G. Hahn. Å. L-y Bi'llroth [rå:t], T h e o d o r, österrikisk kirurg (1829—94). B. besatt en grundlig musikalisk bildning och var dessutom intim vän med Brahms. E. Hanslick utgav hans avh. Wer ist musikalisch? (1896; 41912) och G. Fischer Briefe Bill-roths (1895; 81910). F.H.T. Binchois [bäijfoa'] (de Binche), Gilles (Aegidius), nederländsk tonsättare (omkr. 1400—60), jämte Du-fay ledare för den första nederländska skolan och sin tids främste inom odlingen av chansons, huvudformen för dåtidens världsliga musik. B. tjänade i ungdomen som soldat hos hertig Filip den gode av Burgund, kom 1424 i tjänst hos earlen av Suffolk i Paris och blev 1437 präst vid hovet i Burgund. Verk: 52 chansons, 12 andliga sånger samt 24 fristående mässatser ha bevarats till vår tid. — Nytr.: 7 chansons utg. av H. Riemann (1892); ytterligare 7 chansons utg. av J. Stainer i dennes Dufay and his contemporaries (1898); 6 chansons (i DTÖ 7); 3 chansons utg. av E. Droz och G. Thibault i Poètes et musiciens du 15e siècle (1924); 16 chansons utg. av W. Gurlitt 504