BOURNONVILLE, AU G. Verk: 5 operor, bl. a. Thamara (1891); orkesterverk; Jean de Paris, La conjuration des fleurs, Hymnes d la patrie, Symphonie reli-gieuse, Stabat mater m. fl. körverk; 30 Mélo-dies populaires de Grèce et de VOrient, 40 Mé-lodies Celtiques, Mélodies du Pays de Galles et d’Écosse o. a. sånger. — Études sur la mu-sique ecclésiastique grècque (1877) och Schu-bert (1908). Litt.: M. Emmanuel, Éloge funèbre de L. A. B.-D. (1911; med verkfört.). Å. V. Bournonville [bomåijvi'1], An t o in e, fransk dansör (1760—1843), far till A. A. B. och bror till Julie Alix. — B. kom 1782 till den gustavianska operabaletten i Stockholm, där han blev den främste bland premiärdansörerna. År 1792 begav sig B. åter ned till kontinenten men tillhörde dock alltjämt svenska baletten och tjänstgjorde periodvis till 1795, då han bosatte sig i Köpenhamn. Där blev han förste solodansör vid Det kgl. Teater och var sedermera dir. för dansen (1816—23). B., som till det yttre var »en sannskyldig Apollo», behärskade virtuost och med osviklig smak alla på scenen förekommande dansarter. Före sin verksamhet i Sverige dansade B. en tid vid Wienoperan i flera av sin lärare No-verres baletter samt uppträdde därefter i Paris och London. Som koreograf debuterade han i Stockholm med Les meuniers provenceaux (1785) och vann på den linjen sin största framgång med divertissementet Fiskarena (till musik av J. M. Kraus; uppf. ffg. 1789). B. framträdde ibland även som sångare och skådespelare, bl. a. i komedin Les talens å la mode (1789). Litt.: A. A. Bournonville, Mit Theaterliv (3 bd, 1848—78); Kajsa Rootzén, Den svenska baletten (1945). K.R-n Bournonville [bornårjviT], Anton August, dansk dansör och balettmästare (1805—79), son till A. B. — Bournonville blev 1823 solodansör vid Det kgl. Teater i Köpenhamn och därefter vid Stora operan i Paris men återvände 1829 till Köpenhamn, där han nu även utnämndes till balettmästare. Som dansör drog han sig tillbaka 1848, som balettmästare kvarstod han däremot till 1877 med undantag för perioderna 1855—56, då han var balettmästare vid hovoperan i Wien, och 1861—64, då han var intendent vid K. teatern i Stockholm, som han även gästat som dansör 1838 och 1847 och vid August Bournonville. flera tillfällen som koreograf. Som sceninstruktör för operan med dess mass-verkningar inlade han också förtjänster. Då Bournonville övertog den danska baletten hade den råkat i förfall, och det var hans genialitet och energi, som efterhand gjorde baletten till den centrala konstarten inom danskt teaterliv under stora delar av 1800-talet. Bournonville fick undervisning i dans av fadern och även mycket tidigt i skådespelarkonst och sång. Han gjorde också från 1813 stor lycka i barnroller på Det kgl. Teater i såväl baletter som skådespel och sångstycken, men dansen utövade dock den starkaste dragningskraften, och 1820 reste han till Paris för att med statsunderstöd studera dans. Under årens lopp skapade Bournonville inte mindre än 36 originalbaletter utom divertissement m. m. I dessa verk avspeglas tidens konstnärliga strömningar, och en del av hans framgång berodde otvivelaktigt på hans förmåga att återge aktuella konstnärliga rörelser i balettens form, antingen det gällde vådevillstilen eller den historiska romanen, den nordiska gudavärlden eller Italiens folkliv, den folkliga danska romantiken eller norskt bondeliv. Balettkompositioner: Valdemar (Khmn 1835), Festen i Albano (Khmn 1839; Sthlm 1857), Toreadoren (Khmn 1840; Sthlm 1847), Napoli 601 602