BROMAN, S. Sten Broman. Tage Broström. sin kultiverade föredragningskonst varit en uppburen tolkare av företrädesvis svensk pianomusik och har turnerat såväl i Skandinavien som i Tyskland. Hans tonsättningar tillhöra övervägande den nordiskt romantiska riktningen från 1900-talets första decennier. Från 1925 är han verksam som musikchef vid ab. Radiotjänst, där han främst ivrat för den inhemska tonkonsten. — LMA 1930. B. var elev av MK i Stockholm 1902—11 med piano och komposition som huvudämnen, fortsatte studierna i Berlin (bl. a. för Friedman) och blev efter hemkomsten 1913 under ett år lärare vid operaskolan. Verk: Fritiof och Ingeborg, symfonisk dikt (1912); Kung Lif och Drottning Död, ballad för baryton och orkester (1913); violinsonat i d-moll, romans för violin och piano, pianostycken, sånger m. m. G. P. Broman, Sten, musikskriftställare, tonsättare och altviolinist (f. 190 2 25/s), en av vårt lands bästa Berwald-kän-nare. Som tonsättare tillhör B. en utpräglat modern riktning, och han har i detta sammanhang spelat en framskjuten roll i Internationella sällskapet för samtida musik, för vars svenska sektion han fungerar som ordf, från 1933. Han är tillika en av landets bästa altviolinister och flitig kammarmusikspelare, bl. a. i den av honom grundade ->Skånekvartetten. B. har studerat violin för Marteau (dels vid Deutsche Akademie für Musik i Prag, dels privat) samt musikhistoria för T. Norlind, P. Wagner (Freiburg i Schweiz) och Sachs (Berlin); fil. lic. 1926. Han har författat talrika uppsatser och radiorapsodier och verkat som recensent i Sydsvenska Dagbladet Snällposten i Malmö från 1923. Av hans kompositioner har särskilt hans kammarmusik rönt intresse: en duo och den andra stråkkvartetten ha uppförts resp. 1938 och 1946 i London av Internationella sällskapet för samtida musik. B. har även med framgång uppträtt som dirigent, bl. a. i Stockholm och Köpenhamn. Verk: Scenmusik till Aristofanes’ Lysistrate; orkesterverk (Preludium och Litania för stråk -orkester, Svit för altviolin och stråkorkester etc.); två stråkkvartetter m. m. — Den svenska musikforskningen 1750—1900 (1927); Berwalds instrumentalmusik före 1830 (i Musikvärlden 1945—46) m. m. G. B. von Bro'nsart, eg. Bronsart von Schellendorf, Hans, tysk pianist och tonsättare (1830—1913). B. konser-terade som pianist i Tyskland och på den övriga kontinenten och var dirigent vid Euterpe-konserterna i Leipzig 1860—62 och konserterna vid Gesellschaft der Mu-sikfreunde i Berlin 1865—66. Av hans verk äro pianotrion i g-moll och pianokonserten i fiss-moll mest kända. B., som studerade vid Berlins univ. och utbildade sig i musikteori för Dehn och piano för Kullak, blev senare elev till Liszt i Weimar; 1867 utnämndes han till intendent vid kungl. teatern i Hannover och 1887—95 var han hov-musikintendent i Weimar. Hans verk omfatta (utom nämnda) orkesterverk (bl. a. två kör-symfonier), kammarmusik, pianostycken etc. G. 1862 m. den svenska pianisten I ng e-borg Starck (1840—1913), vilken var elev av bl. a. Henselt och Liszt och som även gjort sig känd som kompositör (4 operor, violoncellstycken, pianokompositioner, sånger m. m.). F.H.T. Brony, konstnärsnamn för -xBrönnum, Otta. Broqua [bråka'], A1 f o n s o, uruguaysk tonsättare (1876—1946), huvudsakligen verksam i Frankrike, där han även erhållit sin utbildning av bl. a. dTndy vid Schola Cantorum i Paris. Verk: Operorna Tabaré och The Southern cross (1918); baletterna Thelen et Nagoue (1934) och Isabelle (1936); en pianokvintett g-moll; sånger bl. a. med ackompanjemang av gitarr ss. Trois chants de 1’Uruguay. G. M. Brosa [bro'sa], Antonio, spansk violinist (f. 189 6 27/o), började efter studier i Barcelona sin konsertbana i hemlandet men överflyttade under första världskriget till London, där han 1919 återupptog sin konsertverksamhet. Under åren 1925 —39 ägnade B. sig främst åt kammarmusik och turnerade med en egen stråkkvartett, The Brosa String Q u a r- 683 684