DAMROSCH Damernas musikblad, periodisk musikpublikation för »populär salongs- och dansmusik m. m.», utg. i Stockholm av Ellen Sandels 1901—13. Förutom musikstycken innehöll tidningen kortare biografiska notiser, anekdoter m. m. G. P. Damm, Gustav, ->Steingräber. Damm, Ernst Sixten, tonsättare (f. 1899 10/2). D. har efter avlagd organistex. vid MK i Stockholm 1919 bedrivit studier i komposition för Melchers samt för G. Caussade i Paris. Hans stil är, samtidigt som den visar folkliga drag, influerad av fransk tonkonst. — D. innehade Statens tonsättarstipendium 1927—30. Verk: Sagospelet Askungen (uppf. vid utställningen i Karlstad 1927) och sagobaletten Svensk trollteater (Zaubermärchen, Tyskland 1936); symfoni f-moll (1927—28), pianokonsert c-moll (1925—26), orkestersviterna Bymarknaden (1928), Symfonisk svit (1932), Balettsvit (1933) och Skogsfantasi (1946) samt Sagospels-uvertyr (1939); solosånger med orkester: En svanesång och Svanorna (båda 1947); kammarmusik; två stråkkvartetter, e-moll samt a-moll (1947—48), en pianokvartett D-dur (1943), en pianotrio g-moll (1921) och sonat för violin och piano e-moll (1923). G. M. Damme, Elis Hjalmar William, violinist (f. 1898 4/4), sedan 1929 förste violinist i Konsertföreningen i Stockholm, vilken han även tillhörde 1924—26. D., som erhållit sin utbildning av J. Ruth-ström vid MK i Stockholm och av Barkel, tjänstgjorde 1927—29 som violinist vid en ope-retteater i New York. I USA har han 1948 även studerat violinpedagogik vid Eastman School of Music i Rochester. D. har flera ggr framträtt solistiskt såväl vid Konsertföreningen i Stockholm som i USA. G. B. Da'mon, grekisk musiker och politiker från 400-talet f. Kr., verksam i Aten. D. framlade sina musikpedagogiska och musikpolitiska idéer i en icke bevarad skrift, som utgjorde den teoretiska grunden för den s. k. Damon-skolan. Genom D:s lärjungar Sokrates och Drakon påverkades Platon, som på flera ställen nämner D., i hög grad av dennes etiska musikuppfattning, vilken betraktar musiken som ett viktigt uppfostringsmedel, som bör användas i statens tjänst. Huvudkällor för vår kunskap om D. äro Platon och Aristides Quin-tilianus. Litt.: R. Schäfke, Geschichte der Musikästhe-tik in Umrissen (1934); Aristides Quintilianus, Von der Musik (1937; utg. av R. Schäfke). M. T. Damoreau [damårå:'], Laure C i n-thie, f. M o n t a 1 an t, fransk opera- Jan Damen. Sixten Damm. sångerska, sopran (1801—63). Efter utbildning vid MK i Paris debuterade D. 1819 under artistnamnet Mlle C i n t i som Cherubin i Figaros bröllop på Italienska operan där. Från ett föga framgångsrikt engagemang i London 1822 återvände hon till Paris och var 1826—35 en av Stora operans främsta krafter men övergick 1836 till Opéra-Comique, där hon stannade till 1842. För henne skrevo Rossini och Auber huvudrollerna i flera av sina operor. Under senare år uppträdde hon som konsertsångerska i Amerika, Belgien, Holland och Ryssland. D. var 1834—56 prof, i sång vid MK i Paris; vidare publicerade hon en Méthode de chant samt romanser. H. M-g Da'mrosch, amerikansk musikerfamilj av tysk härkomst. Familjen emigrerade 1871 från Breslau till New York, i vars musikliv den genom stor initiativrikedom gjort en betydande insats. Leopold Damrosch, dirigent, tonsättare och violinist (1832—85), far till F. D., W. D. och Clara D., utbildades urspr. till läkare; med. dr vid univ. i Berlin 1854. Elev i musik av bl. a. Ries och Dehn verkade han först i Tyskland, företrädesvis i Breslau, där han 1862 organiserade en orkesterförening, vars dirigent han var till 1871, då han kallades till New York som ledare för den tyska manskörföreningen Arion Society. I New York grundade han bl. a. O r a t o r i o Society 1873, New York Symphony Society 1878 och ett tyskt operaföretag 1884, vilka alla han ledde till sin död. Genom honom kommo även flera av Wagners verk till uppförande ffg. i USA. År 1881 ledde han den första stora musikfesten i New York. — G. m. sångerskan Helene von Heimburg (1835 —1940). Deras dotter, Clara Damrosch, var g. m. violinisten David ->Mannes. 1021 1022