EHRLING, S. Skrifter: Die Musik-Aesthetik in ihrer Ent-wicklung von Kant bis auf die Gegenwart (1882), Berühmte Klavierspieler... (1893; eng. uppl. 1894), Berühmte Geiger... (1893; eng. uppl. 1897), Dreissig Jahre Künstlerleben (1893; självbiogr.), Die Ornamentik in Beethovens Klavierwerken (1896), Die Ornamentik in Joh. Seb. Bachs Klavierwerken (1896; fr. och eng. uppl. 1898) samt pianopedagogiska skrifter. S.W. Ehrling, Evert Sixten, dirigent och pianist (f. 1918 8/3), blev 1940 repetitör vid K. teatern i Stockholm; från 1944 ord. kapellmästare där. E. var elev i piano av Brita Hjort(-Karström) och genomgick MK i Stockholm (organist- och kantorsex. 1938, musiklärarex. 1939). Som Jenny Lindstipendiat studerade han 1941 vid Dresden -operan under K. Böhm och bedrev senare även studier i dirigering för A. Wolff i Paris. År 1946 företog han en studieresa till England. Vid K. teatern ledde E. först balettrepresentationer men har senare med framgång fått sig större uppgifter anförtrodda. Han har även vunnit erkännande som en av våra bästa yngre symfonidirigenter och var i denna egenskap 1942—43 verksam vid Göteborgs orkesterförening. Som pianist har E. vid talrika solistframträdanden med orkester (även i Paris 1949) nått anseende som en av vårt lands främsta och dessutom ofta varit anlitad som ackom-panjatör. — Bild sp. 6. — G. 1947 m. dansösen Gunnel Lindgren. G. P. Ehrling, Thore Olof Gottfrid, populärmusiker (f. 1912 20/i2), en av vårt lands mest uppskattade dansmusiker, sedan 1943 kapellmästare vid ab. Radiotjänst, där hans ensemble utgör den officiella dansorkestern. E., vilken studerat vid MK i Stockholm, har sedan 1938 med egen orkester — där han själv är trumpetare — medverkat i svensk radio och film samt gjort grammofoninspelningar. — Filmmusik, bl. a. Familjen Björck, och en trumpetskola (1946). Å. L-y Ehrmann von Falkenau, Alfred, österrikisk violinist och musikskriftställare (f. 1865), under första världskriget altviolinist i Wiener Sinfonie Orchester. Skrifter: Johannes Brahms. Weg, Werk und Welt (1933), Johannes Brahms. Thematisches Verzeichnis seiner Werke (s. å.) och Hugo Wolf 1860—1903. Sein Leben in Bildern (1937). Tidskr.-art. om Brahms och Wolf. E. von F:s son Richard Bernhard (Leonard), tonsättare (f. 1894), har efter studier för bl. a. Schönberg verkat som organist och teaterkapellmästare samt som gäst-dirigent vid Wiener Sinfonie Orchester. Han har skrivit två orkesterkonserter, en 4-st. orgelmässa, pianostycken och sånger m. m. H. M-g 3 Ehrström, Fredrik August, finländsk tonsättare (1801—50). Efter studier i juridik vid Åbo akad. ägnade E. sig helt åt musiken, först genom självstudier. Senare erhöll han undervisning i Petersburg och längre fram i Uppsala, där Haeffner en tid var hans lärare. E. var en omtyckt sångkompositör, främst genom sina melodiösa tonsättningar av Rune-bergsdikter, Källan, Svanen m. fl. Runeberg betraktade E. som en av sina tre stora »läromästare» i livet. A. A-n; A. F. Ehrström, Otto Jarl Sigurd, finländsk musikskriftställare och tonsättare (f. 1891 20/u), verkar som recensent och kåsör i dags- och veckopressen i Helsingfors. E. har studerat vid utländska musikhögskolor, bl. a. vid MK i Petersburg. År 1934 fullbordade han en av K. Flodin påbörjad levnadsteckning över Richard Faltin. Han har komponerat skådespelsmusik samt orkester- och vokalverk och har dirigerat program med egna kompositioner. N.-E. R. Eibenschütz [avban-], José, tysk violinist och dirigent (f. 1872 8/i), studerade vid Hochs MK i Frankfurt a. M. och framträdde därefter som konserterande violinist. År 1894 kallad till konsertmästare vid Musikaliska sällskapet i Åbo var E. dess dirigent 1895—1905. Han innehade sedermera liknande befattningar i Görlitz, Hamburg och Oslo samt var 1927—35 förste kapellmästare vid Hamburgradion. Under sin verksamhet i Åbo komponerade E. till text av J. F. Hagfors operan Ann-Mari (Åbo 1897). A. A-n; A. F. Eichborn [a^t/bårn], H e r m a n n Lud-wig, tysk musikskriftställare och tonsättare (1847—1918), känd för sina arbeten om valthorns- och trumpetblåsning samt som uppfinnare på instrumentområdet. E., som var dr jur. och assessor, lämnade snart den juridiska banan och ägnade sig helt åt musik, främst som solist på valthorn och trumpet. Tills, m. instrumentmakaren E. C. Heidrich konstruerade han 1883 ett oktavvalthorn i höga F. Instrumentet hade vidare mensur och större klockstycke än ett vanligt valthorn samt en fjärde ventil, varigenom omfånget ökades både uppåt och nedåt. Verk: Komiska operor och sångspel; sonat op. 7 för valthorn och piano; sånger, populärmusik m. m. Skrifter: Die Trompete in alter und neuer Zeit... (1881), Zur Geschichte der Instrumen-tal-Musik. Eine productive Kritik (1885), Über 4