EKEN BERG eller koralmelodier. Trots sin polyfona utformning kan hans tonspråk karakteriseras som enkelt och rättframt. Verk för orkester: 3 symfonier: nr 1 (1922— 24; omarb. 1940), nr 2 (1928—30; härur Rondo fugato) och nr 3 (1931—32); svit (1934), Konsertuvertyr (1938), Svensk fantasi (1936), Fantasi och fuga för stråkorkester (1939—40), Pastoral (1942) m. fl. smärre orkesterkompositioner; pianokonsert (1943—45), Fantasi för violin el. violoncell och orkester (1936). Vokalverk: Fräls, o Herre, kantat för blandad kör och orkester (1941), Domedagskantat för blandad kör och orkester (1947), Sanctus för manskör, orgel och stråkorkester (1946); 2 sånger med orkester (1942) o. a. G. B. Ek, Johan Gustaf, orgelbyggare (1805—77), vars verksamhet varit av särskild betydelse för Norrland. De av E. mellan åren 1833—74 byggda verken uppgå till omkr. 40, och av dessa finnes ett bevarat i Sunne i Jämtland. — AssMA 1841. G. M. Ek, Selma, operasångerska, sopran (1856—1941), under sin engagemangstid 1878—90 vid K. teatern i Stockholm en av dess främsta förmågor, beundrad för sin sceniska fantasi och helgjutna dramatiska gestaltningskonst i roller ss. Aida, Elsa i Lohengrin och Margareta i Faust. E., som utbildats vid MK i Stockholm för bl. a. J. Günther samt senare i Paris för Louise Hériette-Viardot, debuterade 1878 på K. teatern som Agatha i Friskytten. Efter anställningstidens slut gästspelade hon sporadiskt på Stock-holmsoperan till 1896. Spelåret 1887/88 uppträdde hon i utlandet. Roller (utom nämnda): Grevinnan i Figaros bröllop, Nattens drottning i Trollflöjten, Rezia i Oberon, Elisabeth i Tannhäuser, Eva i Mäs-tersångarne i Nürnberg, Desdemona i Otello, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Blenda och Neaga, Isaura i Viking ar ne, Sigrun i Harald Viking o. a. Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885). G.P. Ekberg, Einar Efraim, kyrkosångare, baryton (f. 1905 £9/7), var 1925—48 knuten till Filadelfiakyrkan i Stockholm; emigrerade 1948 till USA och är bosatt i Kalifornien. E., som studerat sång i Stockholm för Agnes Ekholm och F. Lindblad, har uppträtt i flera europeiska länder samt i USA, ffg. 1924. Han har gjort nära 300 grammofoninsjungningar och har i vida kretsar blivit livligt uppskattad för sin varma, välljudande stämma och sin för- Selma Ek. Einar Ekberg. måga att lyfta och adla även enkla, konstlösa sånger av typiskt frikyrklig karaktär. E. har utg. flera sångsamlingar, även med egna tonsättningar. Han blev 1930 red. för tidskriften Sångens härold. Skrifter: Ur mitt liv som sångare (1940; 31942) och På estrad och autostrada. Genom USA som sångare (1947). K.-E. S. Ekeberg, Bror Gustaf, körledare och toilsättare i Uppsala kring sekelskiftet 1800. E. omnämnes som director cantus vid katedralskolan där före 1799 och verkade i denna egenskap ännu på 1820-talet. Som körledare samarbetade han stundom med akademiska kapellet men ledde vid univ:s fester dock endast kören. Är 1820 utgav E. ett häfte vokalkompositioner, innehållande 5 solosånger och 4 manskvartetter, bland vilka senare Marche för de studerande af Uplands nation, Vapenklang under de studerandes stridsöfningar och Uandsmanna-hälsning... trots ringa originalitet tillvunno sig stor popularitet. F. H. T. Eken, T h o r 1 e i f, norsk tonsättare och musikkritiker (f. 190 0 26/2), sedan 1930 lärare i musikteori vid MK i Oslo. E. har studerat vid nämnda MK, vid den påvliga musikhögskolan i Rom, för Courvoisier i München och Valen i Oslo. Han var 1932—37 musikkritiker i Tone-kunst och 1937—43 och sedan 1945 i Morgen-posten. Hans kompositioner, huvudsakligen romanser, visa en moderniserad Kjerulf-stil. Han har utgivit Har-monilaere (1948). H. K. Ekenberg, Johan August, tonsättare (1864—1935), affärsman. E., som 13 14