EPPSTEIN Scenisk musik: Operan Kaintuckee (1917); Ballet of the vitamins op. 69 (omkr. 1937). Verk för orkester: 7 symfonier: nr 1: A Symphony of the city (1934), nr 2: A little Symphony op. 65 (1935), Symfoni nr 3 c-moll op. 67 (1936), Symfoni nr 4 F-dur (Timber) op. 70 (1938), nr 5: A Cameo symphony op. 71 (1939), Symfoni nr 6 g-moll för stråkar op. 72 (1939), samt Symfoni nr 7 (The image of America) op. 77 (1945); de symfoniska dikterna The Pioneer op. 40, The wanderer’s night song op. 31, The argonauts of forty-nine op. 35 samt Escort to glory op. 75; Arabian suite op. 16, 2 sviter ur Ballet of the vitamins op. 69, Concerto grosso (1940) m. fl.; serenad för stråkar op. 23 och verk för militärkår. Verk för kör och orkester: Song of the skipper op. 20, The fog bell för manskör och orkester op. 25, The candle op. 46, A ballad of Beowulf op. 58 o. a. Kammarmusik: Två stråkkvartetter: e-moll op. 45 och g-moll op. 62; två sviter för blås-kvintett: op. 57 och op. 64; tema med variationer för biåskvintett op. 63, biåskvartett op. 65 m. m. E'ppstein [-Jtain], Hans Ernst, svensk musikhistoriker och -pedagog av tysk börd (f. 1911 25/2), dr phil. vid univ. i Bern 1934, sedan 1936 bosatt i Sverige och verksam vid bl. a. Stockholms privata konservatorium. Förutom utbildning i pianospel och musikteori för M. Sinzheimer har E. bedrivit studier vid univ. i Heidelberg, Freiburg i. Br. och Bern (bl. a. Kurth). Efter musikpedagogisk examen var han 1934—36 musiklärare vid internatskolan Caputh i Potsdam. I Sverige har han medverkat bl. a. i radio och vid en mångfald mu-sikbildningskurser m. m. — Svensk medborgare 1947. Verk: Nicolas Gombert als Motettenkompo-nist (diss. 1934; tr. 1935), Brahms (1948) samt en rad tidskr.-art. ss. Stil och analys (i STM 1937), Till karakteristiken av Beethovens Diabelli-variationer (i dens. 1940), Mozarts kompositioner för mekanisk orgel (i dens. 1941), bidrag i Musikvärlden (om J. Brahms, O. Schoeck, H. Schütz m. fl.), i Svenska pianolärarförbundets tidskr. o. a. — Han har vidare utg. Danser och låtar från skilda länder för blockflöjt och piano (1942), Sjung och spela! Svenska folkvisor för den första pianoundervisningen (1943) och Spel-mansmusik. Svenska låtar i sättning för piano (1944). G.M. E'pstein [-[tedn], Julius, österrikisk pianist (1832—1926), lärare vid MK i Wien 1867—1901. E. var elev till A. J. Rufinatscha (komposition) och Halm (piano) i Wien. Han utgav äldre pianomusik i nytr. och medarb. vid ut givandet av F. Schuberts samtliga verk. Bland E:s elever märkes I. Brüll. Även E:s hustru, A m a 1 i e E., f. M a u t h-ner (d. 1916), och deras son Richard E. (1869—1919) voro pianister. Den senare, utbildad vid MK i Wien av fadem och R. Fuchs (komposition) samt i Berlin och Dresden, var först lärare vid MK i Wien, vistades därefter i London 1904—14 och senare i New York. Han var mest känd som framstående ackompanjatör och som kammarmusikspelare. Litt.: H. Schuster, J. E.... (1902). I. S. E'pstein [-Jtahi], Peter, tysk musikhistoriker (1901—32). E. studerade musikvetenskap i Frankfurt a. M., Leipzig, Breslau och Berlin; dr phil. 1923 samt privatdozent i Breslau 1927. Skrifter: Die Frankfurter Kapellmusik zur Zeit J. A. Herbsfs (i AMW 1924), Katalog der kirchlichen Musikhandschriften der Stadtbib-liothek Frankfurt am Main (1926; tills, m. C. Süss); Katalog der Musikinstrumente im His-torischen Museum der Stadt Frankfurt am Main (1927), Görlitzer Schulmusik um 1600 (1929) och Katalog der Musikinstrumente im Schlesischen Museum Breslau (1932; tills, m. E. Scherzer) samt tidskr.-art. — E. utgav i nytr. C. Schulzes Lukaspassion (1930). Litt.: Nekrolog av A. Schmitz i ZMW 1931/32. F. L-g Equale [ekvale], it., (av lat. aequale, lika), benämning på en flerstämmig komposition, avsedd att utföras av samma slags röster el. instrument. Termen har senare kommit att speciellt beteckna allvarlig musik för fyra basuner; av denna typ äro Beethovens tre e., skrivna 1812, vilka i arr. för manskör utfördes vid hans begravning. G. P. Érard [era:'r], Sébastien, fransk instrumentmakare (1752—1831), uppfinnare av flera förbättringar på klaver-instrumenten och konstruktör av dubbel-pedalharpan. Den av honom grundade klaver- och harpfabriken Érard i Paris äger under namnet Maison Érard, Guichard et Cie, S u c c: r s, ännu bestånd. É. föddes i Strasbourg och kom 1768 som klaverbyggare till Paris, där hans skicklighet och begåvning snart tilldrog sig uppmärksamhet. Är 1770 uppfann han en clavecin méca-nique, en kombination av hammarklaver och cembalo, och 1777 byggde han det första franska pianofortet. Är 1811 tillkom dubbelpedalharpan och 1823 en repetitionsmekanik för pianot. Bland hans övriga uppfinningar kan nämnas ett klaver med orgelregister (piano organise). Är 1779 grundade É. tillsammans med sin 75 76