EULER samtliga i Nürnberg), Frühlingserwachen (Leipzig 1928); oratoriet Weisheit des Orients (1924); Requiem (1948); Altenglische Suite o. a. orkesterverk; kammarmusik och sånger. A. Th. Etude [ety'dd], balett. Koreografi av H. Lander. Musik av K. Riisager efter Czer-nys etyder. Uppförd ffg.: Khmn 1948. Ety'd, fr. étude, studie, instrumentalt övningsstycke. Metoden att utnyttja mindre instrumentalstycken som övningsmaterial för olikartade tekniska problem är nästan lika gammal som den självständiga instrumentalmusiken och återfinnes redan i 1500-talets tabulaturböcker. över huvud taget synes en stor del av den instrumentala sololitteraturen fram t. o. m. J. S. Bach ha haft pedagogiskt syfte eller i varje fall en didaktisk bibetydelse. Det tidiga 1800-talets utveckling av det virtuosa solospelet medförde en rikt blomstrande etydflora, som dock till större delen måste betecknas som en konstnärligt obetydande massproduktion. M. Clementi var med sina samlingar Préludes et exercises (1790) och Gr adus ad Parnassum (1817) en förgrundsfigur. Talrika klaveretyder skre-vos av J. B. Cramer, C. Czemy, I. Moscheles, violinetyder av R. Kreutzer, P. Rode, N. Paga-nini m. fl. F. Chopin lyckades med sina samlingar »konsertetyder» op. 10 och op. 25 höja genren genom att utnyttja teknisk-virtuosa mönster i konstnärligt syfte. På samma linje stå bl. a. F. Liszts och C. Debussys pianoetyder; ännu ett steg mot konstnärlig fördjupning innebära R. Schumanns cykliska variationsverk Études symphoniques. Litt.: E. Gurk, Die Entwicklung der Klavier-Etude von Mozart bis Liszt (diss. 1930). I. B-n Eufo'n, ty. Euphon, instrument tillhörande strykidiofonerna, uppfunnet 1790 av E. F. C. Chladni. E. består av ett antal olika långa, kromatiskt avstämda glasrör, som strykas med fingrarna. De härigenom uppkommande vibrationerna fortplantas till stålstavar, som äro förbundna med glasrören. Tonen är eterisk, påminnande om glasharmonikans. D. F. Eufo'n, Euphoni'a, en rörstämma i orgeln med genomslående tunga och glänsande ton, påminnande om klarinettens. Den är vanligen av 8' tonhöjd. E. infördes i Sverige på 1860-talet av orgelbyggaren P. L. Åkerman. B. W. Eugénie [-Jeni'], Charlotta (Eugenia) Augusta Amalia Albertina, svensk prinsessa (1830—89), dotter till Oscar I. Från barndomen livligt intresserad av musik komponerade E. en rad melodiösa, lyriskt präglade solosånger, duetter, manskörer och pianostycken, av vilka många utkommo i tryck; de första från 1844, de sista från 1883 (fullständig verkfört. i SM 1889). — LMA 1859. Litt.: Ellen Hagen, Prinsessan E. Konstnä-rinna och filantrop (1929). Å. V. Eugen Onegin, ry. Jevgenij Onegin, opera (»lyriska scener») i 3 akter. Musik av P. I. Tjajkovskij till text av tonsättaren och K. S. Sjilovskij efter Pusjkin. Uppförd ffg.: Moskva 1879; Sthlm 1903; Hfors 1906; Khmn 1915; Oslo 1917. — Huvudroller: Tatjana (sopran), Olga (alt), Eugen Onegin (baryton) Lenski (tenor). Euklfdes (grek. Eukleides, lat. Eucli-des), grekisk matematiker (omkr. 325— 275 f. Kr.), bosatt i Alexandria omkr. 300 f. Kr. Som musikteoretiker tillhörde E. den pytagoreiska el. »kanoniska» skolan, som i motsats till Aristoxenos och hans lärjungar, de s. k. harmonikerna, ansåg, att stränglängdernas talförhållanden hade grundläggande betydelse för intervallernas bestämmande. Endast en av E:s skrifter på detta område är bevarad, Katatomé kanönos (Sectio canonis; kritisk utgåva av K. von Jan i Musici scrip-tores graeci, 1895). En annan skrift, Eisagogé harmoniké (Introductio harmonica), som tidigare tillskrevs E., härrör trol. från Kleoneides. A.R-h Ernst Eulenburg [å^lanbork], tyskt musikförlag, gr. 1874 i Leipzig (med filial i Wien), sedan 1939 överflyttat till London (med filial i Zürich); numera engelskt musikförlag med firmabeteckningen Ernst Eulenburg, Ltd. Förlagets grundare var Ernst Eulenburg (1847—1926); dennes son Kurt Eulenburg (f. 1879 22/2) inträdde 1911 som delägare i firman och övertog efter faderns död dess ledning. — Ernst Eulenburg förvärvade 1892 A. Paynes Kleine Partiturausgabe. Urspr. endast omfattande klassisk kammarmusik utan piano har samlingen starkt utvidgats och räknar nu minst 1 000 verk, såväl orkester- och körmusik som kammarmusik, från både förklassisk och modernare tid. F. H. T. Euler [å^lar], Leonhard(t), schweizisk musikteoretiker (1707—83), en av nyare tidens största matematiker, prof, i matematik i Petersburg 1730 och Berlin 1741. E. skrev ett stort antal avhandlingar om akustiska problem, bl. a. i Lettres ä une prin- 109 110