EWEN Passionstexterna voro de första som »poly-fonerades» men följdes snart av andra liturgiska texter. Under 1500- och 1600-talen blevo dessa evangeliehistorier, som de även kallas, mycket vanliga och kunde rent av sammanställas till hela evangelieårgångar (J. C. Horn o. a.), vartill J. S. Bachs, C. P. Telemanns, C. Graupners m. fl. kantatårgångar på 1700-talet utgöra en naturlig parallell. De förnämsta tonsättningarna av detta slag finna vi hos H. Schütz. En fullständig evangelieårgång, tonsatt av Schütz’ yngre samtida Augustin Pfleger, ligger i anonymt ms. i UUB (Signum: Vok. mus. i handskr. caps. 72—74). Litt.: H. J. Moser, Die mehrstimmige Verto-nung des Evangeliums 1 (1931). B. L.; C.-A. M. Evangeliemannen, ty. Der Evangeli-mann, opera i 2 akter. Musik av W. Kienzl till egen text. Uppförd ffg.: Berlin 1895; Sthlm 1905; Khmn 1911; Hfors 1914. — Huvudroller: Martha (sopran), Magdalena (alt), Johannes (baryton), Matthias (tenor). EvangeJiemotett, en på motettiskt maner flerstämmigt behandlad textdel ur dagens evangelium (perikop). Evangeliemotetten, som förekom redan före reformationen men utvecklades framför allt av de för protestantisk kult verksamma tonsättarna, är stundom svår att skilja från pro-priekompositioner, ss. introitus, alleluiavers, tractus etc., med samma textbörjan, såvida inte dess karaktär röjes av cantus firmus lek-tionsmässiga utseende el. av indragandet i den polyfona satsen av den liturgiska hälsnings -formeln (Dominus vobiscum!) m. m., ja rent av (som i passionens »introitus») av »titeln» (se-quentia sancti evangelii N. N. ). Ej få tonsättare ha i polyfon omklädnad behandlat en hel perikopårgång, stundom utgiven i tryck under titlar som Novum opus musicum e. d. (Clemens non Papa, Gallus, P. Dulichius o. a.). Att evangeliemotetten under 1500-talet kanske kan ha haft liturgisk funktion, som H. J. Moser hävdar, skall ej förnekas. I varje fall gick denna förlorad under barocken, varför Schütz’ alster i denna genre (kyrkokonserter, sacrae cantiones, motetter osv.) måste betraktas som gudstjänsten prydande men ej liturgiska inslag. Evangeliemotetten uppgick under 1600-talet i kyrkokonserten. Jämförande art.: Motett. Litt.: H. J. Moser, Die mehrstimmige Ver-tonung des Evangeliums 1 (1931); C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932). C.-A. M. EvangelTst ->Berättare. Evans [e'vanz], Edwin, engelsk mu-sikskriftställare (1874—1945), president 1938—45 i Internationella sällskapet för samtida musik, till vars grundare han 113 hörde; musikkritiker 1933 i Daily Mail, London. E., som var autodidakt, bidrog genom talrika essäer i Pall Mall Gazette, där han var kritiker 1914—23, och i Musical times (art.-ser. 1919—20) till att öka kännedomen om modern musik, företrädesvis fransk och engelsk. Åren 1921— 22 utgav han Musical news and herald. Skrifter: Tchaikovsky (1906; 21935; med verkfört.), The margin of music (1924), Music and the dance... (1948; utg. av Ninette de Valois och D. Hussey), bidrag i Modern composers (1838; utg. av O. Thompson) och tidskr.-art. m. m. E:s fader, organisten Edwin E. (1844—1923), utgav Beethoven’s nine symphonies (2 bd, 1923 —24), Handhook to the vocal works of Brahms... (1912), Handbook to the chamber & orchestral music of Johannes Brahms... (2 bd, 1934—36), Handbook to the pianoforte works of Johannes Brahms... (1938), pedagogiska skrifter m. m. Å. V. E'wans, K a i, dansk jazzmusiker’ (f. 1906 10/4), en av pioniärerna i Danmark. E., som 1918 började spela saxofon och även studerat jazzmusiken i England, tillhör denna genres bästa representanter i sitt hemland, där han framträtt dels som medlem av andras, dels med egen orkester. Han har uppträtt på olika platser i Europa och USA. Sch. Evans [e'vans], Nancy, engelsk opera-och konsertsångerska, mezzosopran (f. 1915 10/3), även högt uppskattad grammofon- och radioartist. Som operasångerska debuterade E. i början av 1930-talet i Sullivans The rose of Persia på Princes Theatre i London. Hon har därefter varit engagerad vid Covent Garden och vid festspelen i Glyndebourne, där hon framträtt bl. a. i Mozartoperor och i titelr. i The rape of Lucretia. Sina första grammofoninsjungningar gjorde E. även under 1930-talets första hälft, och till hennes märkligaste höra Dido i Dido och Aeneas (Purcell) och ängeln i Gerontius dröm. G. M. Ewen poian], David, amerikansk musikskriftställare av österrikisk börd (f. 1907 26/ii). E. har tecknat en rad porträtt av tonsättare och dirigenter i nyare tid, av värde särskilt genom sina uppgifter om amerikansk tonkonst. Skrifter: Composers of today (1934; 21949), The man with the baton (1936), Twentieth century composers (1937; med bibliogr.), Men and women who make music (1939), Living musicians (1940), Music comes to America (1942; 21947), Dictators of the baton (1944; 21948; med bibliogr.), Music for the millions. The encyclo-pedia of musical masterpieces (1944), The story of George Gershwin (1943; med verkfört, och bibliogr.), Tales from the Vienna Woods. The 114