FOLIA stodo på programmet vid Ryska balettens av Djagilev organiserade gästspel i Paris 1909. Under de följande åren instuderade Fokin bl. a. Karneval, Scheherazade, Rosendrömmen, Tha-mar och Daphnis et Chloe. År 1912 bröt Fokin med Djagilev och kom till Stockholm för att på K. teatern 1913 presentera Cleopatra och Sylfiderna, som 1914 följdes av Karneval, Scheherazade och Rosendrömmen. Även 1917—19 och 1925 gästade han med sin maka Sverige, men med undantag av baletten Årstiderna för Barnens Dag 1918 uppfördes härvid som nya kompositioner endast solodanser. År 1914 arbetade han åter för Djagilev i Paris, 1915—16 i Petersburg och 1918—19 som gästkoreograf och lärare i Danmark. Under 1920- och 1930-talen producerade han sig huvudsakligen i USA men verkade ett par år i Europa vid Ryska Monte Carlobaletten och iscensatte bl. a. Glucks Don Juan (1936) och Paganini (1939). — G. 1905 m. Vera Fokina. Litt.: C. W. Beaumont, M. F. and his bal-lets (1935); A. Haskell & W. Nouvel, Diaghileff (1935); I. Stravinskij, Chroniques de ma vie (1935); S. Lifar, La danse (1938); Kajsa Root-zén, Den svenska baletten (1945); S. Kragh-Jacobsen, Ballettens Blomstring ude og hjemme (1945). K. R-n Fokina [få'-], Vera, eg. Vera P e-trovna Antonova, rysk dansös (f. 1886), liksom sin make, M. Fokin, elev vid Kejserliga balettskolan i Petersburg och en tid medlem av den ryska trupp, som leddes av Djagilev; hon räknades dock knappast till dess st järngarde. Vid makens båda första gästspel på K. teatern i Stockholm, 1913 och 14, dansade hon däremot i första planet i Cleopatra, Sylfiderna och Rosendrömmen samt uppträdde vid senare besök i Sverige bl. a. i Den döende svanen och Markisinnans dröm. — G. 1905 m. M. Fokin. — Litteris et artibus 1914. K. R-n Foli'a, port., eg. dårskap. 1. Urspr. en portugisisk karnevalsdans, som utfördes av män, bland vilka en del uppträdde i kvinnokläder. Den dansades till instrumentalmusik och med kastanj etter under öronbedövande larm och i rasande tempo, och det var denna dess stämning av besatthet som orsakade namnet. Mikael Fokin. Vid 1600-talets inbrott övertogs folian av spanjorerna, vilka odlade den som sällskapsdans i sarabandlik 3A-takt, och som folie d’E s p a g n e apterades den vid seklets mitt även i Frankrike och utbreddes sedan vidare norrut, också till Sverige. Litt.: C. Sachs, Eine Weltgeschichte des Tanzes (1933); P. Nettl, The story of dance music (1947). K. R-n 2. La F o 1 i'a el. Folie d’E s p a g n e [fåli' despa'nj], en av de mest utbredda och utnyttjade melodierna under 1600-talet, framför allt som tema till ett stort antal variationsverk av en typ som står chaconnen nära. (->Chaconne). Själva melodin, som kan ledas tillbaka till spanska lutdanser under 1500-talet, förekommer tidigast hos Stefani (1622) och Milanuzzi (1623) och citeras (utan variationer) i bl. a. ett stort antal vokalverk långt in på 1700-talet, t. ex. La Folia. 265 266