FOUETTÉ Nils-Eric Fougstedt. Pierre Foumier. Fouetté [foette'], fr., (av fouetter, piska, vispa), beteckning inom klassisk balett för en speciell typ av piruett. Termen brukas i regel i pluralis, fouetté s, eftersom konststycket vanl. består av en hel serie omsvängningar på ett ben fullföljd genom pådrivande, »vispande», rörelser med det andra. Det anses. först ha prövats av den italienska ballerinan Pierrina Legnani, varefter denna piruett-teknik vann insteg i det akademiska danssystemet. K. R-n Fougstedt [fo:'g-], Nils-Eric, finländsk tonsättare och dirigent (f. 1910 24/5), sedan 1932 lärare i musikteori vid Helsingfors MK (nuv. Sibeliusakad.), dessutom från 1944 kapellmästare vid Radioorkestern. Hans tonsättningar vittna om gedigen kompositionsteknik och virilt musikertemperament. F. har studerat vid MK i Helsingfors, främst för Furuhjelm, dirigering i Salzburg, komposition i Italien 1934 och för M. Trapp i Berlin 1936 och 38. Sedan 1938 anställd i Finlands rundradio, där han är dirigent för Solistkören, som han grundade 1940; dirigent i manskören S. S. 1942—49 och Akademiska sångföreningen sedan 1946; musikkritiker en kortare tid i Huf-vudstadsbladet samt bl. a. styrelsemedlem i föreningen Finlands tonsättare och i Tonkonstnärsförbundet samt medlem i Statens expertnämnd för tonkonst. F. har framträtt som dirigent även i Skandinavien (svensk radio ffg. 1943), Schweiz och Frankrike. Han erhöll 1946 Sibelius-stipendiet, 1949 statligt akademistipendium. — G. 1936 m. sångerskan, sopran, Greta Karin Thorborg Blumenthal (f. 1913 28/a), uppskattad romansinterpret (sv. radio ffg. 1944). Verk: En symfoni a-moll op. 13 (1938), en pianokonsert B-dur op. 30 (1944), en violoncell-konsert op. 24, Passacaglia op. 21 (1941), det symfoniska preludiet Den trotsige, Vårvarsel, Preludium och rondo, Scène dramatique, Partita, Préludio eroico, sviter o. a. orkesterverk; kammarmusik, bl. a. pianotrio, divertimento för biåskvintett, violinsonat; kantater, kör- och solosånger; skådespels- och filmmusik. Skrifter: Musikens formlära och organik. Lärobok i allmän musiklära och analys (1946), Handbok för kördirigenter (1948) och tidskr.-art. m. m. E. B. Fougt [fogt], Henrik, not- och boktryckare (1720—82). F., som på 1760-talet var sekr. i Bergskollegium i Stockholm, anhöll hos K. M:t om privilegium på nottryck med gjutna typer men fick ansökan avslagen. Han reste då till London och fick 1767 det eftersökta patentet. F. utgav i London utom skillingtryck sonater av G. della Croce, G. Sarti, F. A. Uttini m. fl. — Omkr. 1770 återvände F. till Stockholm men utförde därefter endast boktryck. Litt.: N. G. Wollin, Det första svenska stil-gjuteriet (1943). Ä.D. Fouqué [foke'], Friedrich Heinrich Carl, baron de la Motte -F., tysk författare (1777—1843), under sin tidigare bana en av den tyska romantikens mest populära diktare i sitt hemland. F. stod i nära relation till ett flertal musiker i samtiden. Sin berättelse Undine (1811) omarbetade han själv till operatext för E. T. A. Hoffmann (1816) och introducerade därmed den romantiska sagooperan. Genom sin trilogi Der Held des Nordens (1810) införlivade han de nordiska (isländska) sagornas motivkrets med tysk diktning och blev därigenom av betydelse för Wagner. F. skrev även musikestetiska uppsatser av romantisk-religiös art. Litt.: W. Pfeiffer, über F:s Undine (1903); O. E. Schmidt, F., Apel, Miltitz (1908). G.P. Fourdrain [fordrä/p], Félix, fransk tonsättare (1880—1923), erhöll sin utbildning vid MK i Paris för bl. a. Massenet. Verk: Operorna La légende du point d’Ar-gentan (Paris 1907) och Madame Roland (Rouen 1913) m. fl., sagospelet Les contes de Perrault (Paris 1913), operetter ss. Dolly (Paris 1922), L’amour en cage och Le million de Colette; orkesterverk; sånger och pianostycken m. m. Fourestier [foresUe'], Louis, fransk dirigent (f. 1892 31/5), utbildad vid MK i Paris; verkade först som orkesterledare i Marseille och Bordeaux men återkom sedan till Paris för att biträda som dirigent vid Concerts Colonne och även vid Opéra-Comique; 1947—48 dessutom vid Metropolitan. Tidigare framträdde F. även som tonsättare med kantaterna Patria (1924) och La mort d’Adonis (belönad med Rompriset 1925) och den symfoniska dikten Polynice (1927). K. R-n Fourier-analys [fo^e'-], en av den franske matematikern Jean Baptiste 311 312