FRECCIA Freccia [fre'tja], Massimo, italiensk dirigent och tonsättare (f. 1906 19/9), från 1938 bosatt i Amerika; 1940—44 dirigent för Havana Philharmonic Orchestra och från sistnämnda år för New Orleans Symphony Orchestra. F. studerade violin och komposition vid MK i Florens samt dirigering för Schalk i Wien och hade 1930—31 betydande framgångar som gästdirigent i Paris, Wien, Warszawa, Prag och Budapest. Verk: En symfonisk dikt för orkester; ett flertal körverk; sånger till dikter ur Baude-laires Fleurs du mal m. m. H. M-g Frederiksen, T e n n a, ->Kraft. Fredga, Karin, rytmikpedagog (f. 1884 31/s), introducerade Jaques-Dalcroze’s metod i Sverige och grundade 1929 i Stockholm Jaques-Dalcroze Institutet med auktoriserad rätt att utexaminera lärare i rytmik. Hon är lärare i rytmik och sol-fège, sedan 1935 vid MH i Stockholm och från 1944 även vid operaskolan, samt har undervisat vid Gymnastiska centralinst. och i ett stort antal allmänna skolor. F. studerade först måleri, därefter piano och harmonilära för Bäck i Göteborg. Ären 1921— 23 utbildades hon vid Inst. Jaques-Dalcroze i Genève, och 1925 avlade hon diplomex. i Paris vid motsvarande inst.. där hon 1930—33 även själv var lärare. — Medarb. i detta lexikon under sign. K. F. K. R-n Fredin, August, folkmusikuppteck-nare (1853—1946), son till Florsen i Burs. F. har med noggrannhet och sakkunskap upptecknat omkr. 1 000 visor och låtar. F. var 1874—1902 folkskollärare i Linde på Gotland och därefter lärare och kantor i Lofta-hammar. Han höll ett stort antal föredrag om folkmusik. I F:s arbete Gotlandstoner (1933) ingå 727 melodier och i Svenska låtar finnas en mångfald uppteckningar, främst låtar från Småland. N. D. Fredlös, opera i 3 akter. Musik av O. Lindberg till text av F. Tutenberg efter Selma Lagerlöfs novell Den fågelfrie. Uppförd ffg.: Sthlm 1943. — Huvudroller: Tord (tenor), Berg (baryton), Unn (sopran). Fredrfci, Gustaf, tonsättare (1770— 1801), enl. uppgift, som ej kunnat bestyrkas, son till hertig Fredrik Adolf. F. kom efter studier hos Kraus och Vogler i Stockholm 1790 till Wien, där han under Mo-zarts sista levnadsår lär ha varit dennes elev och skall senare en tid ha studerat för Haydn. Uppgifter om F. ha förmedlats av S. E. Svensson, som i Wien funnit anteckningar av F:s vän, musikläraren Joseph Müller, om hans liv och verksamhet jämte ett antal av F:s kompositioner, transkriberade av Müller för klaver. Originalmanuskript av F. äro icke kända. Av F:s tonsättningar ha i bearb. av Svensson en »ofullbordad symfoni» d-moll, en »klarinettkvintett» B-dur och en »pianokonsert» a-moll uppförts i radio och på konserter. Symfonins långsamma sats har av Svensson utgivits i tryck hos AB Radiotjänst. Litt..- S. E. Svensson, G. F. En svensk wien-klassiker (i STM 1938). Fredrik II (Friedrich der Grosse), konung av Preussen (1712—86). F. var en skicklig flöjtist, elev till Quantz, som äveri var hans lärare i komposition. I sin musikaliska smak var F. utpräglat konservativ; särskilt uppskattade han Quantz’, Grauns och Hasses verk. F. inrättade 1742 en opera i Berlin och knöt flera berömda musiker till sitt hov. Utom kompositioner skrev han (tills, m. Algarotti o. a.) operatexter, bl. a. Montezuma (tonsatt av C. H. Graun). — Nytr.: 25 sonater och 4 konserter för flöjt utg. av P. Spitta 1889. Litt.: G. Thouret, Friedrich der Grosse als Musikfreund und Musiker (1898); K. von Forst-ner, Friedrich der Grosse, Künstler und König (1932); G. Müller, Friedrich der Grosse, seine Flöten und sein Flötenspiel (1932); J. Bourke, Frederick the Great as music-lover and musician (i ML 1947). Å.V. Fredrikshald ->Halden. Freed [frid], Isadore, amerikansk tonsättare av rysk börd (f. 1900 2C/3), verksam dels som pedagog, bl. a. vid Temple Univ. School of Fine Arts, Phi-ladelphia, och från 1944 vid J. Hartt Musical Foundation i Hartford, dels som dirigent, 1935—37 för Philadelphia Cham-ber Orchestra. I denna stad har han även grundat Composers’ Laboratory. F. kom 1903 till USA, stud, komposition för Bloch i New York, uppträdde därefter i Europa bl. a. som dirigent för Concert Spirituels i Paris 1931—33. Han stud, även för dTndy i Paris (komposition) och Boyle i Philadelphia (piano). Verk: Operorna Homo sum (1930) och The princess and the vagabond (1948); baletten Vibrations (1927); Pygmalion (1926), Jeux de 347 348