FRI DANS Martha Grahams dansgrupp i Act of judgement 1934. Den fria dansen i Tyskland. Särskilt bördig jordmån fann den fria dansen (liksom Dalcroze-rytmiken) i Tyskland, där R. von Laban verkade som dess främsta förespråkare i expressionistisk anda och stil och utbildade bl. a. Mary Wigman och K. Jooss. Efter första världskriget blev den representativa tyska danskonsten genomgående expressionistisk och pantomimisk, och dess artistiskt ledande personlighet var, i högre grad än den spekulative von Laban, den mera ursprungligt fan-tasibegåvade Mary Wigman, som i likhet med andra fria danskonstnärer ibland utfört sina pantomimer till enbart slagverksmusik. Hennes yppersta lärjunge var H. Kreutzberg, som individuellt lyckades infoga den expressionistiska stilen i ett närmast klassiskt system. Med åren har denna stil även hos Jooss och hans under 1930-talet internationaliserade balett fått ett starkare samband med gamla traditioner, i det att dansen som ren dans blivit mera framträdande, det pantomimiska draget mindre påfallande. Betydande tyska dansartister utom de nämnda ha varit bl. a. Gret Palucca, Dorothea Günther och von Swaine, och inom den fria baletten har även schweiziskan Trudi Schoop gjort sig internationellt berömd. Ledande företrädare i USA. Förenta Staternas parallell till Tysklands inflytelserika Mary Wigman har blivit Martha Graham, och den egentliga grundvalen till den moderna amerikanska danskonsten har lagts av 359 Ruth St. Denis och hennes make T. Shawn, vilka under 1910-talet grundade Denishawn-skolan. Vid sidan av Martha Graham ha som ledande dansartister i USA framträtt bl. a. den hos Bolm klassiskt utbildade Ruth Page och vidare Doris Humphrey och C. Weidman (i samarbete), Wigman-eleven Hanya Holm, Helen Tamiris, Tashamira, Anna Sokolow och J. Limon. Nordiska representanter. Även i Sverige har — liksom i Finland ge {+-+} nom bl. a. Maggie Gripenberg — den fria dansen vunnit terräng och blivit artistiskt representerad, bl. a. av Ronny Johansson, Jeanna Falk och Lalla Cassel. På senare år ha som begåvade företrädare tillkommit Birgit Cull-berg och från 1944 I. Cramér och G. Malmgren. Litt.: F. Thiess, Der Tanz als Kunstwerk (1920); H. Brandenburg, Der möderne Tanz (31921); A. Levinson, La danse d’aujourd’hui (1923); Virginia Stewart, Modern dance (1935); S. Lifar, La danse (1938); A. V. Coton, The new ballet. Kurt Jooss and his work (1946); B. Häger, Balett, klassisk och fri (s. å.); Gerd Kjölaas, Fri dans på bakgrunn av dansens utvikling gjennom tidene (s. å.); M. Terpis, Tanz und Tänzer (s. å.); B. de Rotschild, La danse ar-tistique aux USA. Tendances mödernes (1949); Margaret Lloyd, The Borzoi book of modern dance (s. å.; med bibliogr.). K. R-n Fridén, Erik, tonsättare (f. 1907 1/2), eg. affärsman. Som kompositör är F. au 360