FRIEDMAN Ignaz Friedman. F. var urspr. framgångsrik sångare (bas) men övergick från 1883 till musikhistoriska studier vid univ. i Berlin under Spitta. Han blev 1903 prof, och musikdir. där; föreläste 1911 som ut-bytesprof. vid Harvard Univ. och andra amerikanska högskolor. — F. utgav 100 deutsche zum Teil bisher ungedruckte Volkslieder (1885) samt nya uppl. av Schumanns och Mendelssohns sånger, Beethovens skotska sånger och Brahms’ Deutsche Volkslieder (1926). Han red. Volks-liederbuch für Männerchor (1907) som ordf, i en statlig kommission samt Volksliederbuch für gemischten Chor (1915) och Volksliederbuch für die deutsche Jugend (1928) m. m. Skrifter: Beiträge zur Biographie Franz Schu-berts (diss. 1887), Goethes Gedichte in der Musik (1891), Chorschule nach Stockhausens Me-thode (1891; eng. uppl. 1911), Zehn bisher ungedruckte Briefe Schuberts (i PJ 1894), Gedichte von .Goethe in Kompositionen seiner Zeitgenossen (1896; 21916), Franz Schubert (1897), Shakespeares Werke in der Musik. Versuch einer Zusammenstellung (1901), Das deutsche Lied im 18. Jahrhundert (1902; 1:1, Musik; 1: 2, Musikbeispiele; 2, Dichtung), Brahms’ Volkslieder (i PJ 1902), Eine bisher ungedruckte Komposition Schuberts (i Riemann-Festschrift 1909), Mozarts Lieder (i Liliencron-Festschrift 1910), Deutsche Dichtung in Beethovens Musik (i PJ 1912), Goethe und die Musik (1916), Brahms’ Lieder... (1922), Franz Schubert,... 363 (1928), essäer och uppsatser i Goethe-Jahrbuch, VJ, PJ och annorstädes. Litt.: H. Kretzschmar & J. Bolte, M. F. ... (i PJ 1921; med bibliogr.). I. S. Friedman [fri'd-], eg. Freudmann, Ignaz, polsk pianist (1882—1948), fick tidigt anseende som storstilad konstnärs-personlighet och nådde vidsträckt popularitet, främst som Chopintolkare; bosatt i Sydney från 1940. Efter teoretiska och musikvetenskapliga studier för Riemann och G. Adler samt grundlig utbildning för Leschetizky av sin redan i barnaåren skolade pianistiska begåvning började F. 1904 sina konsertresor på den europeiska kontinenten (varunder han 1909 gjorde det första av sina många Sverigebesök). Dessa resor utsträcktes 1921 till att omfatta hela den musikaliska världen och pågingo till 1943, då en förlamning i vänstra handen tvingade honom att avbryta sina offentliga framträdanden. F. framträdde även som tonsättare med bl. a. en pianokvintett, en passacaglia och smärre stycken för piano. Red. Chopins samlade pianokompositioner och kommenterade även E. Neuperts etyder. H. M-g Friedrichs [fri'd-], Fritz, tysk operasångare, baryton (f. 1849). Urspr. skådespelare studerade F. på Cosima Wag-ners inrådan sång från 1883 och debuterade 1888 i Bayreuth med framgång som Beckmesser i Mästersångarne i Nürnberg och Alberich i Nibelungens ring. Med dessa två roller väckte han under omfattande turnéer (Stockholm 1902) stor beundran för sin dramatiska tolkning. — Litteris et artibus 1902. G. P. Friemann [fri'-], Witold, polsk tonsättare och musikpedagog (f. 1889 20/8; enl. annan uppgift 1891). F. är framför allt lyriker, hans sånger höra till de yppersta inom polsk tonkonst. F. studerade först vid MK i Warszawa och därefter för Reger i Leipzig. Efter första världskriget blev han lärare i piano och komposition vid MK i Lwow (Lemberg) och 1922 lektor i musikteori vid univ. där. Verk: Invocation, två pianokonserter o. a. orkesterverk; Ballad och »Svit i gammal stil» för piano, »Polsk violinsonat», körverk m. m. Fries [fris], August Christian Johannes, norsk musiker av tysk börd (1821 —1913), var 1859—62 och 1864—73 dirigent för Harmonien i Bergen. F., som var en skicklig violinist, kom 1842 till Bergen, där han gav konserter och 1844— 47 ledde Det philharmoniske selskab. Som lä 364