FÖRENTA STATERNA Den nordamerikanska kontinentens största statsbildning, Amerikas förenta stater, eng. United States of America, förk. USA, el. i dagligt svenskt språkbruk Förenta staterna (131 669 275 inv. 1940), har först i relativt sen tid framträtt inom den kulturella odlingen, ehuru dess kulturhistoria är väsentligt äldre än dess organiserande som stat 1776. Den amerikanska kulturen är lika heterogen som den inom förbundsstaten bosatta befolkningen, och då ingen enhetlig folklig odlingsgrund finnes, kan man följaktligen knappast tala om e n amerikansk tonkonst i samma mening som en tysk eller fransk. Dock finnes sedan halvtannat århundrade en musik, skriven av amerikaner — födda i USA eller naturalise-rade och införlivade med amerikanska musikinstitutioner — för amerikaner, vilken bildar vad man skulle kunna kalla en inhemsk musiktradition. Den har i sig upptagit mycket skilda element men är i sin fullt utvecklade form dock ett uttryck för något som måste betraktas som specifikt amerikanskt kynne. Denna tonkonst har i många avseenden stått i starkt beroende av Europa men har under de senaste decennierna även framträtt med en från detta i viss mån avvikande fysionomi. Medan amerikanska kompositörer haft tämligen svårt att slå igenom i Gamla världen, ha däremot utövande artister från USA, vokala såväl som instrumentala, sedan länge intagit en mycket framskjuten ställning även på de europeiska konsertprogrammen. Amerikansk musik fram till omkr. 1800. Den tonkonst, som existerade vid landets koloniserande, företedde en starkt splittrad sammansättning, hänförande sig mer till folkstammar än till geografiskt begränsade områden. Amerikansk folkmusik i gängse mening är en betydligt senare företeelse och uppvisar, förutom inslagen från den ursprungliga indianmusiken och den senare negermusiken i söder, skilda typer såsom farmar sånger från bergstrakterna i Kentucky, Tennessee, N. och S. Carolina samt Virginia, vilka sånger härstamma från engelska ballader, sånger med inslag av fransk folktradition i söder, skogshuggar-sånger i norr och cowboysånger i sydväst. De första konstmusikaliska bidragen kommo från England med de »pilgrimsfäder» och puri-431 taner, som utvandrade till Nya världen 1607 resp. 1620, och utgjordes främst av okomplicerade, unisont föredragna psalmer. Puritanernas insats i amerikanskt musikliv har blivit mycket olika bedömd. Å ena sidan framhålles (av P. A. Scholes o. a.), att det var kväkarna, icke puritanerna, som givit upphov åt myten om de senares musikfientlighet, och en mängd exempel anförs på puritanernas intresse för tonkonsten: offentliga konserter och operaföreställningar i deras regi voro ingenting ovanligt under 1700-talet, särskilt i södem. Mot detta ha andra forskare (J. H. Howard m. fl.) pekat på puritanernas långvariga obenägenhet att i sin kyrkomusik erkänna något annat än den okomplicerade församlingssången. Ett faktum är, att man först vid mitten av 1700-talet förmärker en tydlig tendens till ändring av dessa förhållanden: då infördes nämligen körsången i kyrkorna, och vid samma tid bereddes orgeln en tillbörlig plats vid gudstjänsterna. Det sannolika torde vara, att puritanerna i sitt guds-tjänstfirande förhöllo sig avvaktande mot musikens framträngande, medan de på andra områden delvis kommo att leda utvecklingen. Profan musik förekom i USA sedan 1700-talets början; konserter och operaföreställningar äro kända från 1730-talets första år. Den primitiva andliga sången av engelsk typ fortlevde även under 1700-talets senare del med namn som James Lyon och William Billings. Den senares hymnsamlingar, publicerade 1770 och framåt, utgöra närmast groteska utslag av »lärdom» i starkt fugerad stil. Den förste profana vokalkompositören var den universellt bildade Francis Hopkinson, Washingtons vän och medhjälpare, och med hans sånger till cembalo begynna i regel amerikanska musikhistorikers skildringar av musikodlingen i USA. En del utländska musiker invandrade mot seklets slut och togo för en tid ledningen inom tonkonsten tack vare sina större kvalifikationer. Dit höra bl. a. de på gränsen till 1800-talet verkande J. Hewitt, B. Carr och V. Pe-lissier, vilka skapade de första amerikanska operaverken. Musikutvecklingen efter 1800. 1800-talet blir den amerikanska tonkonstens egentliga smältdegel. Ur ett vid flera tidpunkter övermäktigt inflytande av den europeiska tonkonsten reser sig den amerikanska musiken först långsamt och trevande men sedan allt målmedvetnare och når under seklets sista decennium en position, från vilken den alltjämt hämtat näring. Omvandlingen från absolut beroende till full självständighet är ännu icke genomförd men man kan nu med fog tala om egna linjer, såväl inom konsertmusiken som på operans 432