G ALLI ARD musik i England, Tyskland, Frankrike och Amerika. Han komponerade två mässor, orkester -och instrumentalmusik samt sånger; verkade även som musikskriftställare. M. S. Gali, Yvonne Irma, fransk operasångerska, sopran (f. 1885 0/3). Utbildad vid MK i Paris debuterade G. på Stora operan 1908 och tillhörde dess ensemble till 1921, då hon knöts till Opéra-Comique, har även uppträtt i Spanien, Tyskland, USA och Sydamerika. Roller: Margareta i Faust, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Thais, Manon och Louise, Gilda i Rigoletto, Desdemona i Otello, titelr. i Tosca och Concepcion i L’heure espagnole m. fl. K. R-n Gallay [galäz], Jacques F r a n g o i s, fransk hornist (1795—1864), blev 1842 lärare vid MK i Paris, 1825 medlem av Cha-pelle Royale och 1832 Kungl. kammarmusiker; utg. Méthode complète de cor. Gallay [galä'], Jules, fransk instru-mentkännare (1822—97), även amatör-violoncellist. Skrifter: Les luthiers italiens aux 17:e et 18:e siècles, nouvelle edition du ’Parfait Luthier’ (La Chélonomie) de 1’abbé Sibire ... (1869), Les instruments des écoles italiennes ... (1872) m. fl.; utgav en ny uppl. av Manoirs’ Le mariage de la musique avec la danse (1870; med inledning och kommentarer). H. M-g von Gallenberg, W. R., ->Guicciardi. Ga'Ilet, L u c i a n o, brasiliansk tonsättare och folkmusikforskare (1893—1931), visar redan i sina tidigaste verk sitt intresse för inhemsk folkton. G. har särskilt vunnit uppskattning för sina kammarmusikverk, främst en svit för fyra träblåsare. Bland orkesterverken märkas Suite bucolica (1926) och Dansa brasi-leira (1928). Hans saml. av folkvisor och danser utgåvos postumt 1934, Estudos de folclore (med en biogr. över G. av M. de Ändrade). G.M. Galli, A m i n t o r e, italiensk musikskriftställare och tonsättare (1845—1919), verkade som musikkritiker i II Secolo och lärare vid MK; red. även II teatro illu-strato och Musica popolare. Verk: Operorna II corno d’oro (Turin 1876) och David (Milano 1904); oratorierna Espiazione och Christo al Golgota; kammarmusik m. m. — Cenni analitici intorna 1’Otello di Verdi (1887), Piccolo lessico del musicista (1891; 21902); Etnografien musicale (1898), Estetica della musica (1900), Storia e teoria del sistema musicale moderno (1901). L S. Galli, F i 1 i p p o, italiensk operasångare (1783—1853), framstod redan efter debuten i Bologna 1804 som en av Italiens yppersta tenorer. En svår sjukdom förändrade sex år senare hans stämma till bas, och G. blev snart en av de främsta även på detta område. Rossini skrev för honom Fernandos parti i Den tjuvaktiga skatan, i vilket han firade sina största framgångar. H. M-g Galli, Maria, ->Gustafsson, Oscar. Gallia'rd (it. gagliarda, fr. gaillarde, eng. gaillard, sp. gallarda), ung. = glad dans, efterdans i tredelad takt (trippeltakt, ->Proportz) till ->Pavane och ofta byggd på samma melodi som denna. Dansparet pavane—galliard förekommer i svitmusik framför allt under senare hälften av 1500-talet och början av 1600-talet, varefter de trängas ut av allemande—tripla, senare allemande—courante. Galliarden som dans hade sin blomstrings-period under förra hälften av 1500-talet. Den utfördes med djärva benkast och stora språng, innehöll ibland pantomimiska element och kunde få en dragning åt det obscena (beskrivning hos M. Praetorius i Syntagma Musicum). Dans-stegen levde kvar i »cinq pas», ->Skinnkom-pass. Man har velat leda galliardens ursprung till Spanien, men denna hypotes har visat sig ohållbar. En under senare delen av 1500-talet mycket omtyckt galliardmelodi gick under namnet ->romanesca. Bland de tidigaste exemplen på galliard märkas de, som 1530 publicerades i Paris av P. At-taignant i saml. Quatorze gaillardes ... Efter 1500-talets mitt förekommer galliard inte längre som dans men däremot i talrika svitsamlingar som eftersats till pavane, exempelvis hos P. Phalèse (1571), V. Galilei (1584), de talrika tyska svitkompositörerna kring sekelskiftet 1600, ss. J. Staden, M. Franck, V. Hausmann, något senare S. Scheidt (1621) och J. Vierdanck (1641). I ett uttalande av den sistnämnde betonas, att galliarden inte får uppfattas och utföras som Vr en galligrd av M. Franck. 469 470