GRAN(DE) Gran(de), it., Grand [grämd], eng., Grand (e) [graij(d)], fr., stor, i sammansättningar ss.: gran cassa, it., stor trumma; grand b a r r é, fr., tvärgrepp på alla strängarna (på gitarren); grand choeur [-kö:r], fr., fullt verk (i orgeln); grand cornet kårne'1, fr., bet. för huvudmanualens blandade [-orgelstämma, ->Kornett; grand j e u [-50], fr., fullt verk (i orgeln); grand opéra [-[-åpe-ra'],-] {+[-åpe- ra'],+} fr., »stor» opera, dvs. helt genomkom-ponerad (i motsats till exempelvis opéra co-mique); grande orgue [-årg], fr., bet. för orgelns huvudmanual; grand piano [-pia'nåu], eng., flygel. Granadi'na, spansk dans, en variant av ->fandango. Grana'dos (y Campfna), E n r i q u e, spansk tonsättare och pianist (1867 20/7— 1916 24/3), räknas vid sidan av Albéniz och de Falla som en av Spaniens främsta kompositörer inom den nationalroman-tiska riktningen. Hans verk ha starkt influerats av impressionismen och förete såväl rytmiskt som harmoniskt utpräglat raffinerade drag, klarast dokumenterat i de pianoverk, som gjort honom mest berömd, Danzas espanolas och Goyescas. Granados studerade piano samt komposition 1884—87 för F. Pedrell vid MK i Barcelona. Pianostudierna avslutade han för C. W. de Bé-riot vid Cons. Nationale de Musique i Paris, varefter han 1899 framgångsrikt inledde sin bana som konserterande pianist i Barcelona. Här grundade han 1900 en sammanslutning för klassiska konserter, vilka han själv dirigerade, och upprättade följande år en egen pianoskola, Academia Granados. Som tonsättare väckte Granados först uppmärksamhet med operan Maria del Carmen (Madrid 1898). Sitt egentliga genombrott fick han med de två pianohäftena Goyescas, inspirerade av den spanske konstnären Goyas färgstarka dukar och fantastiskt-dramatiska etsningar. Framgången var så stor, att pianosviten omarbetades till en opera med samma namn. I detta skick framfördes verket ffg. på Metropolitan 1916, försett med ett nykomponerat orkestralt Intermezzo, som alltsedan varit ett av tonsättarens mest spelade ork.-verk. Redan tidigt hade Granados fördjupat sig i studier i spansk folkdans, vilka så småningom resulterade i de 4 h. Danzas espanolas, hans populäraste verk, ehuru de i originalitet och artistisk finess icke förmå mäta sig med Goyescas. Förutom pianostyckena, vilka bilda huvuddelen av hans alstring, skrev Granados även ett antal sånger, till stor del efter mönster av de populära spanska visorna från 1700-talet, 667 tonadillas, vilka han sammanfört i saml. Co-lecciön de tonadillas, escritas en estilo antiguo. Även här är han dock inspirerad av Goyas konst. I sina bästa kompositioner visar Granados en aristokratisk förfining tillika med en poetisk känsla, parade med en uttryckets elegans och raffinemang, som framstå som förebildliga. Den melodiska ingivelsen är nästan alltid utsökt, medan han däremot skänkte de formella problemen ett mindre intresse. Granados är därför mest till sin fördel i den lyriska miniatyren — det knappa pianostycket el. den stämningskoncentrerade romansen — medan hans operor och symfoniskt koncipierade tonsättningar främst leva på sin inneboende känsla och charm, däremot icke på formell balans och koncentration. — Bild sp. 670. Scenisk musik: Operorna Maria del Carmen (Madrid 1898), Goyescas (New York 1916) samt fragmentet Follet (Barcelona 1903); musik till scenverken Petrarca, Picarol och Gaziel, sagospelet Liliano samt ett intermezzo till Miel de la alcarria (1893). Verk för orkester: de symfoniska dikterna La nit de mort och Dante, sviterna Suite arabe, Suite Gallega, Elisenda och Navidad, de båda sistnämnda för liten orkester, Marcha de los vencidos, Serenata m. fl. Vokalmusik: Cant de los estrelles för kör, orgel och piano; sångsamlingarna Colecciön de tonadillas, escritas en estilo antiguo och Colecciön de canciones amatorias o. a. Kammarmusik: Stråkkvartett, pianotrio, Serenata för 2 violiner och piano, Trova för violoncell och piano, Oriental för oboe och stråkar. Verk för piano: Samlingarna Danzas espanolas (4 h.; 3 danser orkestrerade av J. L. de Grignon), Goyescas (2 h.), Cuentos para la juventud, Escenas romänticas, Escenas poéticas, Valses de amor, Valses poéticos, Libro de horas, Bocetos samt 6 stycken över spanska folkmelodier, 6 etyder, 2 impromptus, 2 danses caractéristiques, A la Cubana (även för orkester), Capricho espanol, Fantasia, Marcha militär, Rapsodia aragonesa, Romeo y Julieta o. a. — Härtill komma transkriptioner av 26 outg. sonater av D. Scarlatti samt en om-orkestrering av Chopins pianokonsert f-moll. Litt.: E. Newman, The G. of the »Goyescas» (i MT 1917); G. Boladeres Ibern, E. G.... (1921); J. Subirå, E. G. su produccion musical, su madrilenismo (1926); Ann Livermore, G. and the 19th century in Spain (i MR 1946); H. Collet, Albéniz et G. G1948). G.P. Grancino [-tji'nå], italiensk violinbyg-garfamilj i Milano, vars förnämste repre- 668