DE GROCHEO Carlotta Grisi i Giselle. G., som utbildats bl. a. av Minoja vid MK i Milano, sjöng med växande framgång på Italiens ledande scener och firade 1823 lysande triumfer i Wien. För henne skrev Bellini Ro-meos parti i Romeo och Julia (1830). Efter sitt giftermål med greve Barni 1834 drog hon sig tillbaka från offentligheten. Bland G:s främsta roller räknades titelr. i Rossinis Bianca e Fal-liero och Sjöfröken samt Bellinis Den okända. G:s syster, Giulia G. (1811—69), nådde som operasångerska ännu större ryktbarhet, främst vid Théåtre des Italiens i Paris 1832—-49, där hon sjöng sopranpartierna i operor av Rossini, Bellini och Donizetti. G. stud, sång för bl. a. systern, Giacomelli i Bologna och senare för Giuditta Pasta och Marliani i Milano, deb. 1828 i sistn. stad som Emma i Rossinis Zelmira och uppträdde därefter i skilda it. städer. Då hon ansåg sitt kontrakt med Milano ofördelaktigt, flydde hon 1832 till Paris. Därifrån gjorde G. under de följ, åren uppmärksammade gästspelsturnéer och väckte 1834 stormande hänförelse på King’s Theatre i London med titelr. i Anna Boleyn och Semiramide. Tills, m. sin make, tenoren G. Ma-rio, framträdde hon 1854 i USA. Från 1861 uppträdde hon med samma framgång på konserter. G. dominerade sin samtids it. opera. För henne skrev Bellini Julias parti i Romeo och Julia och Elviras i Puritanerna, Donizetti skrev No- 743 rina i Don Pasquale med spec. hänsyn till henne, likaså Pacini sin II corsaro. — G. 2. ggn 1844 m. den it. operasångaren G. Mario. G. P. de Gro'cheo, Johannes, musikteoretiker (trol. fransk), som ca 1300 förf, en musiktraktat, Theoria, utg. av J. Wolf med tysk övers, (i SIMG 1899/1900). I olikhet med nästan alla dåtida teoretiska skrifter ger denna traktat en utförlig beskrivning även av världsliga musikformer, ss. bl. a. cantus gestualis (chanson de geste), cantus coronatis (conductus, sirventes), stantipes, duc-tia, motetus, organum och hoquetus. Litt.: H. Müller, Zum Texte der Musiklehre des J. de G. (i SIMG 1902/03); E. Rohloff, Studien zum Musiktraktat des J. de G. (1930); dens., Der Musiktraktat des J. de G. (1943; text och ty. övers.). M.T. Grock, artistnamn för Adrien W e t-tach, schweizisk clown (f. 1880), ryktbar genom sitt originella uppträdande, till stor del baserat på en ovanlig musikalisk talang och färdighet på olika instrument. — Hdr vid univ. i Budapest. G., som under sina talrika turnéer i Europa och Amerika även besökt Sverige (ffg. 1931), har utgivit självbiogr. Ich lebe gern (1930). Grofé, Ferde (Ferdinand R u-dolph von G.), amerikansk tonsättare (f. 1892 27/3), känd genom sina utmärkta orkesterarr., bl. a. av Gershwins Rhap-sody in blue (1924). Efter stud, i Los Angeles och Tyskland var G. tio år altviolinist i Los Angeles Philharm. Orch., därefter pianist och violinist i olika teater- och dansorkestrar och blev 1920 pianist och arrangör hos Paul Whiteman. Senare hu-vudsakl. verksam som kompositör och gästdirigent av egna verk samt för filmen. Verk: Baletten Cafe society (1938); Broadway at night (1924), Mississippi suite (1925), Three shades of blue (1928), Grand Canyon suite (1931), Symphony in steel (1935), Hollywood suite (1935), Metropolis (1943) o. a. orkesterkomp. samt en rad smärre stycken. H. M-g de Groot [-chrå:t], C or, holländsk pianist (f. 1914 17/7), en av nutidens förnämsta på sitt instrument. G., som erhöll sin utbildning för U. Schults vid Amsterdams MK, vann första priset vid internationella pianisttävlingen i Wien 1936. Han har konserterat på kontinenten, i England samt i Skandinavien (Sthlm och sv. 744