GRÖNDAHLS KOR helt till musiken och stud, tre år i Leipzig, bl. a. komp, för E. F. Richter och Paul, därefter 1873—74 sång för O. Lindhult i Köln. Är 1874 slog han sig ner som sånglärare i Oslo, blev efter hand knuten till en rad skolor, bl. a. Musik- og Organistskolen (MK) 1885—90, Krigs-skolen 1890—1912 och Oslo Kathedralskole 1901 —12. Ären 1893—95 höll han kurser för utbildande av sånglärare; var en tid även sånginspektör för hela landet. Han stud, sångundervisningen i Tyskland och Frankrike på stipendium 1892, varefter han blev ordf, i en statlig kommitté för utarbetande av en sångplan för skolorna. G. ledde den norska kören vid världsutställningen i Paris 1889 och den norska studentkörens turné i Amerika 1905. — Litteris et artibus 1889. — G. 1875 m. tonsättaren och pianisten Agathe Backer Gröndahl. Som tonsättare är G. känd för sina manskörsånger. Redan 1868 skrev han Ung Magnus (B. Björnson), övriga mest sjungna äro For an Sy-dens Kloster (B. Björnson; 1872), Er det fjerne aftenklokker (1883) och I skoven (1889); dessutom festkantaten vid invigningen av frimurarlogen i Oslo 1894. Litt.: O. M. Sandvik, Agathe og O. A. Gröndahl 1847—1947 (1948). H. K. Gröndahls kor ->Gröndahl, O. A. Grönland ->Eskimåmusik. Grönland, Peter, dansk musikamatör av tysk börd (1761—1825), ämbetsman från 1787, bl. a. administratör för Den kgl. porcellaensfabrik 1794—1810. G. skrev art. i olika tidskr. ss. Cramers Ma-gazin der Musik och Allgemeine musikalische Zeitung. Han utövade ett betydande inflytande på ledande danska tonsättare som J. A. P. Schulz, F. L. AE. Kunzen samt C. E. F. Weyse och visade även en fin förståelse för folkmelodier och deras tonalitet. G. utgav Melodier til gamle svenske folkeviser (1818); skrev även kantater och sånger. Er-l Grönwall, Einar, altviolinist (f. 1894 28/g), anställd vid Konsertföreningen i Sthlm 1928—31, sedan sistn. år i K. hovkapellet därstädes. G. har stud, för S. Kjellström och G. Remy (Paris) samt sedermera i de nord, länderna och på kontinenten. Han var 1920—28 altviolinist i Kjellströmkvartetten, därefter till 1946 i Bar-kelkvartetten. Å. B. Grönvall, John, orgelbyggare (f. 1887 22/3), gr. 1924 egen orgelfirma i Wien, vilken han 1928 överflyttade till Lilla Edet (Västergötland). Efter lärlingstid i Gbg och tio års praktik i Sthlm, Oslo och Khmn reste G. 1919 på stipendium för vidare stud, till Wien, där han utexaminerades av Genossenschaft der Orgel-bauer; innehar även sv. statens mästarebrev. 763 Förutom om- och tillbyggnader har han utfört ett 40-tal orgelverk. B. K. Grönvold [-våll], Hans Aimar Mow, norsk musikskriftställare (1846—1926), efter juridisk ex. anställd i departementen, byråchef 1884, kungl. kabinettssekr. från 1906. Hans biogr. arbeten om norska musiker äro delvis rena källskrifter. G., som stud, sång för H. Meyer och komp, för J. Svendsen, var musik- och teaterkritiker i Aftenbladet 1871—82 och musikrecensent i Af-tenposten 1882—86; skrev dessutom musikerbiografier i en rad tidskr. Skrifter: Frederik Chopin (1878), Norske musikers. Rekke 1 (1883), Holberg og musikken (i Samtiden 1897), Den musikalske kunst (i Norge i det 19. Aarhundrede, bd 1, 1900). — Utgav Halfdan Kjerulf: Breve til professor Gude (i Samtiden 1919). Litt.: Biogr. i NM 1943—46. H.K. Grönvold [-våll], Didrik Heger-mann, norsk tonsättare (1855—1928), författare och lärare, bl. a. i Bergen och Kristiansand, lektor i Hamar 1901—26. G. stud, piano och harmonilära vid MK i München för Rheinberger, därefter piano för Agathe Backer Gröndahl och harmonilära för J. Selmer i Oslo. Han var musikkritiker i Bergens tidende 1882—84 och Bergensposten 1884— 94; skrev även om musik i Aftenposten och Dagbladet i Oslo. Han har komp, romanser ss. Nacht (J. Eichendorff; 1916) och manskvartetter ss. Gud signe Norigs land (A. Garborg; 1916). Skrifter: Noen erindringer fra min födeby Bergen i 60-årene (1944), Diktere og musikere. Personlige erindringer ... (1945) m. m. H. K. Guadagni [goada^i], G a e t a n o, italiensk kastratsångare, alt (omkr. 1725— omkr. 1797), en av de ryktbaraste inom sin genre, beundrad av såväl Händel som Gluck. Den senare valde honom för att kreera titelr. i Orfeus (Wien 1762) och skrev Telemacco för honom. G. framträdde först i Parma 1747 men grundläde sitt rykte i London och Dublin 1748—54, där han hade lysande framgångar bl. a. i Hän-dels Messias och Simson. Efter en kort sejour i Paris och Versailles reste han 1755 till Lissabon för att fullkomna sin utbildning för Gi-ziello. G. stod nu på höjdpunkten av sin konst, och hans turnéer genom Europa (till 1777) blevo en ändlös rad av triumfer. G. besatt en utomordentligt vacker och väl-skolad stämma och var även en mycket framstående skådespelare — han skall ha stud, för Garrick. Hans repertoar för scenen omfattade verk av Galuppi, Bertoni, Traetta o. a. G. P. Guadagnini [goadanh:'ni], italiensk vio-linbyggarsläkt med huvudsaklig verksam 764