H AM M OND, R. Hammond [hä'mmand], Richard, amerikansk tonsättare (f. 189 6 26/s), grav och v. president i Composers’ Music Corporation, som bl. a. tagit till uppgift att utgiva nutida musik. H. har stud, för bl. a. Nadia Boulanger och var tidigare verksam i League of Composers. Han har vid flera tillfällen representerat sitt land vid ISCM:s internationella musikfester. Verk: Baletterna Fiesta (1929), Carnival (1931) och Baltet (1935); Five Chinese fairy tales (1921), The sea of heaven (1929), Sinfo-nietta (1931), sviter o. a. ork.-verk; vokal- och kammarmusik, pianostycken m. m. Å. B. Ha'mmondorgel ->Elektrofoner. Hamnqvist, He r m a n Vilhelm Abraham, tonsättare (1865—1946), verksam som fotograf i Sthlm och Hälsingborg. H. blev efter univ.-stud. i Uppsala elev vid MK i Sthlm och stud, senare piano för bl. a. R. Andersson och Stoffregen; från 1917 musikkritiker i Hälsingborgs Posten och 1920—34 i Göteborgs Morgonpost. Bland hans verk må nämnas en stråkkvartett, pianostycken och sånger. H. M-g Hamnström, Johan Abraham Knut, prästman (1813—86), kyrkoherde i Tors-åker (Södermanland). H. har tonsatt landskapssången Känner du landet (Sörmlandssången). Hampton [hä'mptn], Lionel, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (f. 1913), ett av jazzens stora namn, lika framstående vibrafonist som pianist och batterist. H. spelade från 1934 med egen ork., samarbetade 1936—40 med B. Goodman, varunder han även gjorde en rad utmärkta grammofon -insp., och ledde därefter ånyo en egen ensemble, som omkr. 1945 ansågs vara den mest populära i USA. H. M-g. Ha(h)n, Ulrich, el. Udalricus G a 11 u s, tysk boktryckare från Ingol-stadt (d. 1478), verksam i Rom. H. var den förste som tryckte ett Missale med koralnoter (romerska kvadratnoter på röda linjer) år 1476. Litt.: R. Molitor, Die nachtridentinische Cho-ralreform zu Rom (2 bd, 1901—02); dens., Deutsche Choral-Wiegendrucke (1904). M. T. Hanboys, John, ->Hamboys. Hanche [ha'nke], Anton Marius, norsk förläggare och kördirigent (1849— 1924), banbrytare för den andliga körsången i Norge. 879 H., som var verksam i Oslo, utgav en rad körsångböcker samt Sangertidende, som han red. 1914—15. H. har gr. och lett en mängd körer, ss. den blandade körsammanslutningen Hanches kor 1912—24, vars senare dirigenter varit H. Farner, V. Vellesen, R. Madsen (till 1928), E. Kjellsby (1929-47), U. Egenberg (1947— 48) och K. Nystedt (från 1948). H.K. Handl-Gallus ->Gallus, Jakobus. de Handlo [hä'ndlåu], Robert, engelsk musikteoretiker (1300-t.), förf, musiktraktaten Regulae cum maximis Ma-gistri Franconis cum additionibus alio-rum musicorum (1326; tr. i Couss. 1), i vilken han, huvudsaki. efter Johannes de Garlandia, meddelar upplysningar angående dåtidens notationssätt. I- S. Hazndschin, Jacques, schweizisk musikforskare (f. 1886 5/4), en av nutidens mest betydande. Tyngdpunkten i H:s arbete ligger inom äldre epokers musik, där särsk. den medeltida flerstämmighetens tidigare former varit föremål för hans intresse och inom vilket område han betraktas som den främste kännaren. Han är sedan 1935 ord. prof, och chef för den musikvetenskapliga institutionen vid univ. i Basel. F. i Moskva stud. H. vid univ. i Basel och München och bedrev praktiska musikstudier hos bl. a. Reger och Widor; blev 1909 lärare i orgel vid MK i Petersburg, 1914 prof. Han flyttade vid revolutionen 1917 till Schweiz, varifrån hans familj härstammar; dr phil. vid univ. i Basel 1921, Privatdozent där 1924 och 1930 e. o. prof. Han är även organist vid Peterskyrkan där. H:s insats har övervägande varit av kritisk art, och huvudsaki. inom ramen för uppsatser, mera sällan i bokform, har han givit prov på en analytisk begåvning, som säkerligen närts av stora matematiska insikter. I linje med sin särpräglade begåvning har han emellertid inte framlagt egna teorier av större omfång men väl åstadkommit korrigeringar och modifieringar av avgörande betydelse. Hans detaljkritiska insatser äro ofta föredömliga genom sin saklighet och precision. Vid sidan av medeltidsforskningen har han emellertid tagit upp frågor av musikteoretisk och musikpsykologisk-kunskapsteoretisk art. Skrifter: Choralbearbeitungen und Kompositionen mit rhythmischem Text in der mehr-stimmigen Musik des 13. Jahrh:s (diss. 1921), Mussorgski... (1924), Camille Saint-Saens (1930), Organum-Traktat von Montpellier (i G. Adler-Festschrift, 1930), Igor Strawinski... (1933), Über den Ursprung der Motette (i Be-richt über den musikwissenschaftlichen Kongress in Basel, 1924), Musikgeschichte im Über- 880