HANNIKAINEN, MARY dels som kammarmusikspelare med bröderna A. och T. H. (Trio H a n n i k a i n e n). Verk: Musik till sångspelet Talkootanssit (Slåtterkalaset), filmmusik; en pianokons., en pianokvartett, talrika solosånger samt pianostycken. N.-E. R. Ha'nnikainen, Mary Helena, f. S p e n-n e r t, finländsk sångerska, sopran (f. 1901 12/i), anställd vid Finska operan i Hfors 1933—35. H., som stud, i hemlandet och Sthlm samt på kontinenten, har verkat som skådespelerska i Finland och Tyskland, operettsångerska i Sverige, Estland och Finland samt konserterat i Skandinavien (Sthlm ffg. 1942), Tyskland och Finland. — G. 1927 m. violinisten Arvo Hanni-kainen. N.-E. R. Ha'nnikainen, Pietari (Pekka) Juhani, finländsk kördirigent och tonsättare (1854—1924), far till A., I., T. och V. H., banbrytare för den finska körsången, dels som gr. och 1. dirigent för studentkören Ylioppilaskunnan Laulajat i Hfors och manskören S i r k a t i Jyväs-kylä, dels som tonsättare och ledare vid flera riksomfattande sångfester. Efter avlagd fil. kand.-ex. vid Helsingfors univ. var H. lektor i musik vid Jyväskylä seminarium 1887—1917. Han var musikkritiker i Uusi Suometar 1885—87, red. 1887—91 den första finskspråkiga musiktidskr. Säveleitä och samlade ett stort antal karelska folkdikter och -melodier. Hans talrika körsånger ha delvis bevarat sin popularitet till våra dagar (Karja-laisten laulu). N.-E.R. Ha'nmkainen, Tauno Heikki, finländsk dirigent och violoncellist (f. 1896 26/2), son till P. H. och bror till A., I. och V. H., 1945—47 ledare för Duluth Symphony Orch.; sistn. år 2. dirigent vid Chicago Symphony Orch. — Bild sp. 886. H. stud, violoncell vid Helsingfors musikinst. (Persfelt och Fohström) och i Paris (bl. a. Casals) samt utbildade sig till dirigent i Wien, Paris, Milano och Berlin. Han var violoncellist i Helsingfors stadsork. 1916—17 och 18—19; framträdde även som solist och kammarmusikspelare med bröderna A. och I. H. (Trio H a n n i k a i n e n). Sin kapellmästarbana inledde han vid Finska operan i Hfors (1921—25 och 26—27), knöts därefter till Äbo stadsork. (1927—28, 29—39) samt gästdirig. vid sidan härav flerstädes utomlands. H. valdes 1941 till dirigent för Helsingfors stadsork, men mottog i stället engagemang i USA, där han lett ork. i Boston, Philadelphia och Detroit. N.-E. R. Ha'nnikainen, V ä i n ö Aatos, finländsk harpist och tonsättare (f. 1900 12/i), son till P. H. och bror till A., I. och T. H., sedan 1923 soloharpist i Helsingfors stads-orkester. H. stud, vid Helsingfors musikinst. (Aino och Lilly Kajanus) samt i Berlin och Paris (École Renié). Han har komp, baletten Onnen Unna (Lyckoslottet), ork.-verk, en harpkons. m. fl. komp, och arr. för harpa el. kantele, solo-och körsånger m. m. Han har även upptecknat och utg. karelska folkmelodier. N.-E. R. Hannover [-nå:'far], stad i n. v. Tyskland, huvudort i det forna konungariket, sedermera provinsen med samma namn (omkr. 355 500 in v. 1946), har sedan 1600-t. haft en rik musikodling med centrum i hovoperan och hovkapellet, vilka tidtals räknats till Tysklands främsta. Liksom i de flesta europeiska städer utvecklades musikodlingen i äldre tider under kyrkligt hägn. Med reformationen inträdde en ökad aktivitet, varvid särsk. Marktkirche (1300-t.) intog en bemärkt ställning genom organistdynastin Schildt. Hannover som musikstad är dock främst knuten till hovoperan, gr. 1636, vilken alltjämt äger bestånd som institution. Det italienska inflytandet var länge dominerande, ehuru tyska musiker som H. Schütz (1640) och G. F. Händel (1710—11) voro verksamma som hovkapellm. Under 1800-t. stod hovkapellet under ledning av bl. a. H. Marschner (1831—59), B. Scholz (1859—65) och H. von Bülow (1878—80), varjämte J. Joachim som konsertm. 1853—66 spred ökad glans över dess representationer. Ären 1845—52 erhöll Königliches Hoftheater, som den nu kallades, en nybyggnad, länge ansedd som Tysklands främsta operahus. För konsertverksamheten svarade intill 1934 huvudsaki. hovkapellet ensamt; sistn. år gr. Niedersächsisches Landesorch. Från 1911 gav Vereinigung für Gesang und Musik sporadiskt konserter, varjämte ett collegium musicum var anslutet till den tekniska högskolan i staden. Kammarmusiken fick stöd av Kammermusik-gemeinde, stiftad 1929. Från 1800-t:s början intog Singakad., gr. 1801, en framskjuten ställning, vartill kom Volks-Singakad., bildad 1919 genom en sammanslagning av ett flertal körer. För musikundervisningen svarade främst Städtisches Kons. Den främsta musikinstitutionen är alltjämt operan, som tills, m. operettscenen Johann-Strauss-Theater bildar Städtische Bühnen och f. n. (1950) efter operahusets förstöring 1943 spelar i galleriet på Herrenhausen under J. Schü-ler. Symfonikonserter föranstaltas av Städtisches Orch., det gamla hovkapellet, med F. Konwitschny som dirigent, och av Niedersächsisches Symphonie-Orch. (förutv. Landesorch.), vilken nybildats 1945 och står under H. Thier-felders ledning; båda orkestrarna äro kommunala. För kammrrmusiken svarar som förut 883 884