Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hauer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUER
Hauer £ha°'or], Carl Heinrich Ernst,
tysk tonsättare (1828—92), organist i
Mar-kuskyrkan i Berlin.
H. stud, för A. B. Marx samt vid MA i
Berlin, i vilken stad han verkade som sånglärare.
Skrev körverk, motetter m. m. samt melodin
nr 521 i SvK 1939 m. m. O. S.
Hauer [ha°'ar], Josef Matthias,
österrikisk tonsättare och
musikteoretiker (f. 1883 ^/s), utformare av ett
speciellt system inom tolvtonsmusiken och
en av dennas nu främsta företrädare.
Sin musikutbildning fick Hauer dels vid
lä-rarseminariet i Wiener-Neustadt, dels under
åren som folkskollärare i Krumbach, då han
bedrev huvudsaki. självstudier, vilka
resulterade i en statlig ex. för skolmusiklärare. Hauers
teoretiska system, vilket fått stor betydelse för
vissa riktningar inom 1900-t:s musik, förelåg
färdigt omkr. 1912. Detta system, till vilket
Hauer lär ha fått impulser genom Goethes
färglära, är en tolvtonsteori i stark opposition mot
diatoniken med dess enl. Hauer »sensuella»
ledton till tonikan. I stället placerade han
liksom Schönberg tolvtonsräckor, ordnade i s. k.
troper el. »Melosmöglichkeiten», helt baserade
på det tempererade tonsystemet. Hauer
utbildade även ett spec. notationssystem för vissa av
sina komp. Sina teorier publ. han huvudsaki.
i fem pamfletter, av vilka den första, über die
Klangfarbe, förelåg 1919. De övriga äro Vom
Wesen des Musikalischen ... (1920), Vom Melos
zur Pauke ... (1925); Zwölftontechnik ... (1926).
Hauer publ. först några komp, i vanlig tonal
form, vilka dock inte på något sätt voro
uppseendeväckande. De första medvetna försöken
att skriva melodier enl. det nya systemet
kännetecknas enl. O. Gurvin av en principiell
likhet med primitiv sångimprovisation. I senare
kompositioner har en viss diskrepans gjort sig
gällande mellan å ena sidan hans atonalistiska
teori, å andra sidan det praktiska utnyttjandet
av denna i kompositionsarbetet, vilket i hans
polyfona stil yttrat sig bl. a. i att de melodiska
linjerna ofta mötas i rena treklanger. H. slår
t. o. m. fast, att en 3-st. polyfon sats bör sluta
med en dur- el. molltreklang. — Bild sp. 938.
Verk: 8 sviter, Apokalyptische Fantasie op.
5, violinkons. (1930) o. a. ork.-verk; oratoriet
Die Wandlungen (F. Hölderlin; uppf. 1928),
koraler ur verk av Sofokles för manskör och orgel
op. 7, sånger, däribl. 6 saml. till texter av
Hölderlin o. a. vokalverk; kammarmusik, däribl.
kvintett för klarinett, violin, altviolin,
violoncell och piano op. 26, 3 stråkkvartetter samt
småstycken för 2 instr.; en saml. polyfona
stycken op. 15, etyder op. 22 (2 h.), 16 stycken efter
Hölderlin op. 25 m. fl. pianokomp.
Litt.: H. Eimert, Atonale Musiklehre (1924);
W. Reich, J. M. H. (i Die Musik 1931); H.
Mers-mann, Europäische Kammermusik der 19. und
20. Jahrh. (1933); H. Picht, J. M. H.... (1934);
O. Gurvin, Frå tonalitet til atonalitet (1938);
F. Wildjams, J. M. H.... (i ÖM 1948); E.
Schmale, Die Zwölftonsmusik J. M. H:s (i
SchwM s. å.). N.L.W.
Haufrecht [ha°'f-], Herbert,
amerikansk tonsättare (f. 1909 3/n), anställd
vid musikförlaget Mills Music, Inc., som
arr. av pedagogisk musik.
H., som stud, vid Cleveland Inst. of Music
och vid Juilliard Graduate School of Music i
New York, har bl. a. även varit pianoped. i
Cleveland.
Verk: Baletten When Dad was a fireman
(1945); John Brown’s body för baryton och bl.
kör (1940) o. a. ork.-verk; The story of
Ferdinand för recitation och ork. (1938), svit för
stråkork. (1934); kammarmusik, pianostycken
(bl. a. en sonat, 1948) m. m. H. M-g
Haug [ha°g], Hans, schweizisk
tonsättare och dirigent (f. 190 0 27/?), sedan 1935
bl. a. radiodirigent i Lausanne och Zürich
och lärare vid MK i Lausanne och
Chaux-de-Fonds. I sina operor är H. spirituell,
rytmiskt intressant och melodisk.
Efter stud, vid MK i Basel och MA i
München var H. bl. a. körledare i olika
schweiziska städer och teaterkapellm. i Basel.
Verk: Operorna Don Juan in der Fremde
(Basel 1930), Tartuffe (efter Molière; Basel
1937) och Der unsterbliche Kranke (efter
Mo-lières Den inbillade sjuke, Zürich 1947); Te
deum för soli, kör, trumpeter, violonceller och
pukor (1927), Michelangelo, oratorium för soli,
kör och ork. (1937); violinkons. (1926), symf.
D-dur (1948); kammarmusik och sånger m. m.
Haugen, Anders, norsk spelman
(1852—1927) från Österdalen, ledare av
flera sångföreningar där.
H. har utg. slåtter efter sin far, Anders
Reitan: 100 norske Polskdanse (1884), 100
norske Slaatter og Leker, och tills, m. J. Reitan
Norsk Nationalmusik fra Aalen og Röros
(1904). Ö. G.
Haugen, G j e r m un d, norsk spelman
(f. 1914 7/u) från Notodden, Telemarken.
H. har erövrat en rad 1. pris i tävlingar
och erhållit Myllargutmedaljen i guld
1948. Han har givit konserter på
harding-fele och komp, slåtten Huldremöyane
dansar (1931). ö.G.
Haugen, Gunnar Olsen, ->Helland.
Haugen, Harald Bernhard, norsk
tonsättare (f. 1905 2/i2), har skrivit den
första norska radiooperetten, Postbox 39
(O. Nielsen; 1933), senare bearb. för
scenen (Trondheim 1934).
935
936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 14 23:39:27 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-2/0496.html