HAUER Hauer £ha°'or], Carl Heinrich Ernst, tysk tonsättare (1828—92), organist i Mar-kuskyrkan i Berlin. H. stud, för A. B. Marx samt vid MA i Berlin, i vilken stad han verkade som sånglärare. Skrev körverk, motetter m. m. samt melodin nr 521 i SvK 1939 m. m. O. S. Hauer [ha°'ar], Josef Matthias, österrikisk tonsättare och musikteoretiker (f. 1883 ^/s), utformare av ett speciellt system inom tolvtonsmusiken och en av dennas nu främsta företrädare. Sin musikutbildning fick Hauer dels vid lä-rarseminariet i Wiener-Neustadt, dels under åren som folkskollärare i Krumbach, då han bedrev huvudsaki. självstudier, vilka resulterade i en statlig ex. för skolmusiklärare. Hauers teoretiska system, vilket fått stor betydelse för vissa riktningar inom 1900-t:s musik, förelåg färdigt omkr. 1912. Detta system, till vilket Hauer lär ha fått impulser genom Goethes färglära, är en tolvtonsteori i stark opposition mot diatoniken med dess enl. Hauer »sensuella» ledton till tonikan. I stället placerade han liksom Schönberg tolvtonsräckor, ordnade i s. k. troper el. »Melosmöglichkeiten», helt baserade på det tempererade tonsystemet. Hauer utbildade även ett spec. notationssystem för vissa av sina komp. Sina teorier publ. han huvudsaki. i fem pamfletter, av vilka den första, über die Klangfarbe, förelåg 1919. De övriga äro Vom Wesen des Musikalischen ... (1920), Vom Melos zur Pauke ... (1925); Zwölftontechnik ... (1926). Hauer publ. först några komp, i vanlig tonal form, vilka dock inte på något sätt voro uppseendeväckande. De första medvetna försöken att skriva melodier enl. det nya systemet kännetecknas enl. O. Gurvin av en principiell likhet med primitiv sångimprovisation. I senare kompositioner har en viss diskrepans gjort sig gällande mellan å ena sidan hans atonalistiska teori, å andra sidan det praktiska utnyttjandet av denna i kompositionsarbetet, vilket i hans polyfona stil yttrat sig bl. a. i att de melodiska linjerna ofta mötas i rena treklanger. H. slår t. o. m. fast, att en 3-st. polyfon sats bör sluta med en dur- el. molltreklang. — Bild sp. 938. Verk: 8 sviter, Apokalyptische Fantasie op. 5, violinkons. (1930) o. a. ork.-verk; oratoriet Die Wandlungen (F. Hölderlin; uppf. 1928), koraler ur verk av Sofokles för manskör och orgel op. 7, sånger, däribl. 6 saml. till texter av Hölderlin o. a. vokalverk; kammarmusik, däribl. kvintett för klarinett, violin, altviolin, violoncell och piano op. 26, 3 stråkkvartetter samt småstycken för 2 instr.; en saml. polyfona stycken op. 15, etyder op. 22 (2 h.), 16 stycken efter Hölderlin op. 25 m. fl. pianokomp. Litt.: H. Eimert, Atonale Musiklehre (1924); W. Reich, J. M. H. (i Die Musik 1931); H. Mers-mann, Europäische Kammermusik der 19. und 20. Jahrh. (1933); H. Picht, J. M. H.... (1934); O. Gurvin, Frå tonalitet til atonalitet (1938); F. Wildjams, J. M. H.... (i ÖM 1948); E. Schmale, Die Zwölftonsmusik J. M. H:s (i SchwM s. å.). N.L.W. Haufrecht [ha°'f-], Herbert, amerikansk tonsättare (f. 1909 3/n), anställd vid musikförlaget Mills Music, Inc., som arr. av pedagogisk musik. H., som stud, vid Cleveland Inst. of Music och vid Juilliard Graduate School of Music i New York, har bl. a. även varit pianoped. i Cleveland. Verk: Baletten When Dad was a fireman (1945); John Brown’s body för baryton och bl. kör (1940) o. a. ork.-verk; The story of Ferdinand för recitation och ork. (1938), svit för stråkork. (1934); kammarmusik, pianostycken (bl. a. en sonat, 1948) m. m. H. M-g Haug [ha°g], Hans, schweizisk tonsättare och dirigent (f. 190 0 27/?), sedan 1935 bl. a. radiodirigent i Lausanne och Zürich och lärare vid MK i Lausanne och Chaux-de-Fonds. I sina operor är H. spirituell, rytmiskt intressant och melodisk. Efter stud, vid MK i Basel och MA i München var H. bl. a. körledare i olika schweiziska städer och teaterkapellm. i Basel. Verk: Operorna Don Juan in der Fremde (Basel 1930), Tartuffe (efter Molière; Basel 1937) och Der unsterbliche Kranke (efter Mo-lières Den inbillade sjuke, Zürich 1947); Te deum för soli, kör, trumpeter, violonceller och pukor (1927), Michelangelo, oratorium för soli, kör och ork. (1937); violinkons. (1926), symf. D-dur (1948); kammarmusik och sånger m. m. Haugen, Anders, norsk spelman (1852—1927) från Österdalen, ledare av flera sångföreningar där. H. har utg. slåtter efter sin far, Anders Reitan: 100 norske Polskdanse (1884), 100 norske Slaatter og Leker, och tills, m. J. Reitan Norsk Nationalmusik fra Aalen og Röros (1904). Ö. G. Haugen, G j e r m un d, norsk spelman (f. 1914 7/u) från Notodden, Telemarken. H. har erövrat en rad 1. pris i tävlingar och erhållit Myllargutmedaljen i guld 1948. Han har givit konserter på harding-fele och komp, slåtten Huldremöyane dansar (1931). ö.G. Haugen, Gunnar Olsen, ->Helland. Haugen, Harald Bernhard, norsk tonsättare (f. 1905 2/i2), har skrivit den första norska radiooperetten, Postbox 39 (O. Nielsen; 1933), senare bearb. för scenen (Trondheim 1934). 935 936