HEDEN SKOU He'denskou [-sko], Kitty, f. Stang Mathisen, norsk sångerska, sopran (f. 1871 7/3), lärare vid MK i Oslo 1902—46. H. stud, piano för Erika Nissen, musikteori för Elling och Holter, sång för M. och T. Lammers samt i Berlin för Lilli Lehmann. Hon deb. i Oslo 1897 och har framträtt som konsert- och oratoriesångerska. — Konung Håkons förtjänstmedalj 1946. ö. G. Hedenö, Arne Alexius, operettsångare, tenor (f. 1906 15/7), har tack vare sin vackra röst gjort sig fördelaktigt gällande i en rad uppgifter. H. stud, för bl. a. Britta von Vegesack, deb. 1931 vid Sigrid Eklöf-Trobäcks operettsällskap som Victor i Filmdrottningen. Han har även varit engagerad vid Hippodromteatern i Malmö, Stora teatern i Gbg och olika scener i Sthlm samt 1938—42 Centraloperettens sommarturnéer. Roller: Markisen i Cornevilles klockor, Cham-platreux i Lilla helgonet, Mr X i Cirkusprinsessan, Edvin i Csardasfurstinnan, Joszi i Zigenarkärlek, Koltay i Viktorias husar m. fl. Hedlund, Erik Harald, kyrkomusiker (1907—44), organist i Bromma församl. i Sthlm 1943—44 och 1. dirigent i Stockholms körförbund inom Svenska missionsförbundet 1939—43. H. stud, vid MK i Sthlm och avlade där organist-, kantors- och musiklärarex. Var 1932 —43 organist och körledare i Immanuelskyrkan (Sthlm). Han har skrivit 2 kantater, kör- och solosånger samt orgelstycken. G. S. Hedlund, Olof, orgelbyggare (d. 1749), lärjunge till J. N. Cahman och under sin jämförelsevis korta tid som självständig mästare landets främste orgelbyggare. H. förestod under Cahmans sista sjukdom dennes verkstad och fullföljde efter hans död (1737) det av honom kontrakterade orgelverket för Maria kyrka i Sthlm. H:s huvudarbete var den 1741—46 utförda 30-stämmiga orgeln för Jakobs kyrka i Sthlm. Av detta liksom 7 av hans mindre verk — bl. a. Björskog, Västmanlands län, 1737, Delsbo, Gävleborgs län, 1739, och Tierp, Uppsala län, 1747 — återstår i våra dagar blott fasaden. Helt bevarade orglar av H:s hand finnas i Björklinge, Uppsala län, 1742 (8 st.), och Utö, Stockholms län, 1745 (8 st.; överflyttad dit 1850). Dessutom har vid 1939 års ombyggnad av orgelverket i Torstuna, Uppsala län, sju av H:s stämmor från 1738 bibehållits. Litt.: B. Wester, Studier i svensk orgelkonst under 1600- och 1700-talen (i STM 1931). B. K. Hédouin [edoä'n], Pierre, fransk författare och musikskriftställare (1789— 1868), från 1842 anställd i statsförvaltningen och bosatt i Paris. H. medarb. i Annales romantiques och An-nales archéologiques, förf, operalibretti, romaner om musiker och bidrag till musiktidskr. m. m. samt komp, sånger, även till egen text. Skrifter om musik: Éloge historique de Mon-signy (1821), Gossec, sa vie et ses ouvrages (1852), Gluck, son arrivée en France (1859) och en rad art. i Le ménestrel o. a. tidskrifter. I. S. Heermann [he:'r-], Hugo, tysk violinist (1844—1935), åren 1878—1904 1. violinlärare vid Hoch’s Kons, i Frankfurt a.M., varefter han gr. en egen violinskola; blev 1912 lärare vid MK i Genève. H. stud, på Rossinis initiativ vid MK i Bryssel för Meerts, (de) Bériot och Fétis, senare för Joachim och i Paris; utnämndes 1865 till konsertm. i Museumsgesellschaft, Frankfurt a.M., där han dessutom var primarie i Frankfurter Streichquartett, vilken ensemble även är känd under H:s namn. Den bestod f. ö. av violinisten F. Bassermann (1850—1926), altviolinisten J. Naret-Koning samt violoncellisten H. Becker. H. kallades år 1906 att efterträda E. Sauret vid Chicago Musical Coll. men återvände 1910 till Europa; från 1922 bosatt i Merano. Han var en framgångsrik solist och spelade Brahms’ violinkonsert ffg. i Paris, New York, Melbourne och Sidney; utgav 1896 en ny uppl. av C. (de) Bériots violinskola. Å. B. Heerup [he:'rop], Gunnar, dansk musikpedagog (f. 1903 5/4), mag. art. i musikhistoria vid Khmns univ. 1928, läroverksadjunkt 1949. H. var lärare vid Köbenhavns kommunes sangskole 1929—48, red. för Dansk musiktids-skrift 1929—41 och för Lev ende musik 1942—46. Han är facklig medhjälpare vid undervisnings-inspektionen i sång sedan 1938 och har förutom talrika tidskr.-art. skrivit Hörelaere (1934). — G. 1942 m. operasångerskan, sopran, Karen H., f. Andersen, som efter stud, vid Kgl. operaskolan i Khmn deb. som Leonore i Maskerade och Cleopatra i Julius Caesar. H. G. He'gar, Edmund Ernst Friedrich, schweizisk tonsättare och dirigent (1841 —1927), en av landets mest betydande musikerpersonligheter under 1800-t., känd bl. a. genom klangligt praktfulla ballader för manskör. Elev av bl. a. MK i Leipzig (Hauptmann m. fl.) blev H. 1863 konsertm. vid Orchesterverein i Zürich och 1865 dirigent vid subskriptionskons. där; 1868—1906 ledare av Tonhalle Orch. och av talrika körsällskap. Han gr. 1875 Z ü-r i c h e r Musikschule, vars dir. han var 1876—1914. Som dirigent verkade han för Schu-mann, Wagner och främst Brahms, vars personlige vän han var. — Hdr vid univ. i Zürich 1889. LMA 1908. 999 1000