HENZEL i sin genre. — Utom som violinist gjorde H. stor lycka även som pianist, bl. a. med sina improvisationer, som ofta rymde tokroliga infall. — Kammermusikus 1918. Verk: Operan Staerstikkeren (1926); scenmusik till H. Drachmanns Völund smed (1896; omarb. till opera 1939—40), Canta (1900), Prinsessen og det halve kongerige (1905) och Prinsessen der spandt (1908); baletterna Den lille havfrue (1909; häri Livsglaedens dans; även uppf. omarb. 1935) och Tata (1931); kantater och körsånger; orkesterverk: symfoni C-dur (1896), Kong Volmer (1898), romans för violin och stråkork. (1893) m. m.; kammarmusik: stråkkvartett Ess-dur (1889) och a-moll (1910), kammarkvartett för flöjt, violin, violoncell och piano (1937), kammar duetter för två violiner och piano (1912), Börnetrio F-dur (1904), violinsonat g-moll (1893; senare omarb.); violinstycken: Kleine bunte Reihe (1899; häri Myg-gedans), Sammenspil (1901), Novelletter (1905; Romance, Air, Djaevledans m. fl.); pianostycken: Seks klaverstykker (1888), Thème original avec variations (1892), Billedbogen (1900), Miniatureaquareller (1900), Karakterstykker (1905), Börnelyrik (1908); sånger: Det döende barn, Skaersommervise, Jeg mindes dig, Dagen er omme, To maa man vaere, Du blomst i dug, Vaer hilset kammerater m. fl. — Verkfört, av S. Berg i DMT 1941. Litt.: H. Bonnén, F. H. (i DMT 1927—28); C. M. Norman-Hansen, Livets logbog (1934); K. A. Bruun, F. H. — in memoriam (i DMT 1940); J. Ravn-Jonsen, Musikhistorier (1941); S. Berg, F. H. (1943; med bibliogr. och verkfört.). Er-l Henriques [-ri/kas], Robert Martin, dansk musiker och skriftställare (1858— 1914), deltog aktivt i Khmns musikliv bl. a. genom gr. av musikföreningarna G-dur (1886—89) och Symf oni a (1889—93). H. utbildades till violoncellist och har även sysslat med komp., blev red. för tidn. Vort land 1898 samt utgav Niels W. Gade (1891). Erhöll det Anckerske legat 1887. Er-l Hens, Charles, belgisk tonsättare (f. 1898 3/ii), lärare i orgel vid MK i Liége och organist vid S:te Gudule i Bryssel, ansedd som en av sitt lands främsta orgelspelare; har även turnerat i Västeuropa och Italien. H., som stud, vid MK i Bryssel, har framträtt med ork.-verk (bl. a. en symf. och en orgelkons.), kammarmusik, orgel- och pianostycken samt sånger. G. M. He'nschel, Sir Isidor George, engelsk dirigent, sångare (baryton) och tonsättare (1850—1934), en av Englands mer bemärkta musikerpersonligheter under 1049 1800-t:s sista decennier, gr. av London Symphony Concerts, som han ledde 1885—96. Utbildad vid MK i Leipzig för bl. a. Mosche-les (piano) och Reinecke (musikteori) samt senare i Berlin för Kiel (komp.) deb. H. 1868 som sångare i Leipzig. Efter omfattande konsertresor var han 1881—84 dirigent för Boston Symphony Orch.; bosatte sig 1885 i London, där han 1886—88 även var lärare i sång vid Royal Coll. of Music. Åren 1891—95 ledde han Scottish Symphony Orch. i Glasgow. Som dirigent verkade han för både Wagner och Brahms; den sistn. var hans personlige vän. H. har även gjort grammofoninsjungningar. — Knight 1914. G. 1. ggn 1881 m. den amerikanska konsertsångerskan, sopran, L i 11 i a n June B a i 1 e y (1860—1901), med vilken han ofta konserterade. Verk: Operorna Nubia (Dresden 1899) och Frederic the friar, skådespelsmusik, körverk, kammarmusik m. m. — Personal recollections of Brahms (1907) och Musings and memories of a musician (1918). H:s dotter, Helen H., har gjort sig känd som sångerska med eng. folkvisor, negro spi-rituals etc. Litt.; Helen Henschel, When soft voices die (1944). O. S. He'nschien, Harald Trygve, norsk dragspels virtuos (f. 1902 ®/5), har sedan 1925 spelat i norsk radio och både som solist samt med Henschien trio givit konserter över hela landet. Har även framträtt som populärkompositör. ö. G. He'nsel, Fanny Cäcilia, f. M e n d e 1 s-s o h n, tysk pianist och tonsättare (1805— 47), syster till F. Mendelssohn-Bartholdy, känd främst som utmärkt pianist. H. stod både som konstnär och människa brodern mycket nära, och hennes frånfälle blev den indirekta orsaken till dennes död. Bland hennes kompositioner må framhållas en piano -trio, kör- och solosånger, däribl. 6 sånger, utg. tills, m. brodern, samt Gartenlieder, Lieder ohne Worte o. a. pianoverk m. m. Litt.: S. Hensel, Die Familie Mendelssohn 1729 bis 1847 (2 bd, 181924; ny uppl. av F. Brändes; 21932). G.P. Heznsel, Heinrich, tysk operasångare, tenor (1874—1935), en av sin tids främsta Wagnersångare. H., som stud, i Wien och Milano, deb. i Frei-burg i. Br. och var därefter verksam vid skilda tyska operascener, bl. a. i Wiesbaden 1906—11 och Hamburg 1911—22. Under gästspelsåren (från 1922) sjöng han bl. a. i Bayreuth, Bryssel, London, New York och Chicago. H. M-g Heznsel, W a 11 h e r, eg. Julius Ja-ni c z e k, tysk musikpedagog av böhmisk 1050