HOCKETUS Franz von Hoesslin. (Hannover 1876; omarb. Der Wärwolf, Dresden 1881); 3 symf. och en pianokons.; 3 stråkkvartetter och 2 pianotrios; solo- och körsånger. H. M-g Hocke'tus ->Hoquetus. Ho'dapp, F r i e d a, ->Kwast, James. Hodges [håMgiz], John Cornelius (Johnny), amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (f. 190 6 25/7), en av nutidens förnämsta solister på sopran- och altsaxofon. H. kom 1928 till Duke Ellington; 1933 och 39 reste han i Europa. H. har gjort otaliga gram-mofoninsp. med skilda smärre ensembler, t. ex. The sheik of Araby och On the sunny side of the Street. H. M-g Hoehn [hö:n], Alfred, tysk pianist och tonsättare (1887—1945), bemärkt konsertpianist. H., som var elev av bl. a. Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M., utnämndes 1910 till hovpianist i Meiningen och erhöll s. å. Rubinsteinpriset; undervisade från 1920 vid nämnda kons, och från 1934 i mästarklassen vid MH i Weimar. Han företog framgångsrika konsertresor över hela europeiska kontinenten (sv. radio 1938). Verk: Psalm XXII för baryton och ork., en stråkkvartett, pianostycken m. m. H. M-g Ho'em, H a a k o n Emil, norsk violon-cellist och dirigent (f. 1897 21/n), tog 1935 initiativet till reorganiserandet av Trondheims symfoniork. och var dess dirigent 1936—45. H. var 1917—27 violoncellist i Teaterork. och Symfoniork. i Trondheim; från 1939 dirigent för Fagf or eningens mannskor och Nidaros mannssangforening. ö. G. Hoérée [åere'], Arthur, belgisk tonsättare och musikskriftställare (f. 1897 10/«), sedan 1919 bosatt i Paris. H., som 1908—11 var elev vid MK i Bryssel, stud, senare för Vidal och dTndy vid MK i Paris, där han även verkat som musikkritiker. Verk: Baletten La Souris blanche et la Dame de Paris, oratoriet Ode au Soleil för soli, kör och ork., Symphonie choréographique, Pasto-rale et danse för stråkkvartett o. a. kammarmusik. — Igor Stravinsky et ses trois chefs-d’oeuvre dramatiques (1928), Albert Roussel (1938) m. fl. H. M-g Hoesick [hö'-], F erdynan d, polsk författare, litteratur- och musikhistoriker (1867—1941), i sistnämnda egenskap bekant för sina ingående Chopin-forsk-ningar; dock ännu inga övers, från polska. H:s huvudverk är »Chopins liv och verk» (3 bd, 1911; 21926, 2 bd). — Efter studier vid univ. i Heidelberg, Kraköw och Paris vistades H. från 1891 i Warszawa och Kraköw. Skrifter (u. n.): F. Chopin (1898), »Ur J. Els-ners memoarer» (1901), »Chopiniana» (1912), »Slowacki och Chopin. Historisk-litteratur-historiska paralleller och skisser» (1928). I. S. von Hoesslin [hö'ss-], Franz, tysk dirigent och tonsättare (1885—1946), en av Tysklands främsta orkesterledare i senare tid, särsk. framstående som Wag-nertolkare men även känd som fint nyanserad och formsäker symfonidirigent. — GMD i Dessau 1923—26 och i Elberfeld-Barmen 1926—32. von H. var elev till Reger och Mottl och började sin kapellm.-bana som operadirigent i Danzig och S:t Gallen (1907—11), vilken fullföljdes med anställningar vid Nationaltheater i Mannheim (1920—22), Grosse Volksoper i Berlin (1922—23) samt operan i Breslau (1932—35), vars chef han samtidigt var. Sin kanske främsta insats gjorde von H. vid festspelen i Bayreuth, som han ledde 1927—28 samt 1938—39. Som konsertdirigent framträdde han 1912—14 i Riga och 1919—20 i Lübeck. Härutöver företog von H. omfattande europeiska turnéer (Sthlm ffg. 1924, sista ggn 1940); vid det tyska operagästspelet i Paris 1929 gjorde han en mycket bemärkt insats. — Hans komp, omfatta ork.-verk, en klarinettkvintett, damkörer och sånger. G. P. 1107 1108