HOLST Gustav Holst. och violin. Sedan han beklätt en org.-befattning och stiftat bekantskap såväl med kör- som ork.-dirigering, blev han 1893 elev vid Royal Coll. of Music i London, där Stanford undervisade honom i komposition. Holst uppgav på grund av neurit i den högra handen nästan helt sitt orgel- och pianospel för att i st. ägna sig åt basunblåsning. Efter avslutade studier, under vilka han knöt en betydelsefull vänskap med R. Vaughan Williams, blev han 1898 1. basunist och repetitör vid Carl Rosa Opera Co. samt var medlem av andra ork. och en tid org. vid Covent Garden. Åren 1903—19 var han musiklärare vid James Allen Girls’ School, Dulwich, där han bl. a. 1911 ledde det första framförandet sedan 1600-t. av H. Purcells Fairy queen, och 1904—07 musik -dir. vid Passmore Edwards Settlement. Sistn. år blev Holst musikdir. vid Morley Coll. for Working Men and Women i London, efter det att han 1905 utsetts till musiklärare vid S:t Paul’s Girls’ School i Hammersmith, vilken befattning han innehade till sin död. Holst utnämndes 1918 till musikorganisatör i Educational Department of the Young Men’s Christian Association in the Near East, och som sådan företog han vidsträckta resor till de där förlagda trupperna under tiden fram till juni 1919. — överansträngd och sjuklig efter en chockskada 1923 tvingades Holst att i stor utsträckning inskränka sin lärarverksamhet. Han 1131 besökte 1932 för sista gången USA, där han föreläste och framträdde som dirigent. Tack vare sin så småningom uppnådda stora tekniska skicklighet och förmåga att få fram oanade effekter ur olika instrumentsammanställningar, sin musiks flödande melodiska ingivelse och stora rytmiska spänst skapade Holst verk, som ej endast kommit att tillhöra Englands musikaliska standardrepertoar utan nått internationell spridning och ryktbarhet. Hans produktion bär ofta ett drag av återhållsamhet i känslomässigt hänseende — en tendens, som märkes mest under de sista åren — och har därför karakteriserats som kylig. Det har också påpekats, att formbyggnaden stundom tyckes komma i andra hand. Men trots skiftande omdömen om Holsts musik återspeglar den en tonsättare av verklig originalitet. Holst intresserade sig i hög grad för det vokala, och vokalinslag förekomma även i de symf. verken, så t. ex. en damkör i sista satsen av The planets. I utformningen av vokalstämmorna sökte han tolka prosatexternas innehåll under tillbakahållande av det känslomässiga uttrycket. över huvud synes han vilja kombinera sin strävan efter monumentalitet med koncentration, vilket inte hindrade honom ifrån att t. ex. i The planets med märkligt resultat skapa en svit av jättedimensioner i uppbyggnad och orkesterbesättning. Efter en traditionell begynnelse under inflytande av bl. a. E. Grieg, A. Sullivan och R. Wagner tog Holst tidigt starka intryck av hinduiska epos och omkr. 1906—11 av Rigveda-hymnerna, vars sanskrittexter han lärde sig tyda. Denna påverkan tog sig uttryck i »sanskritverk» ss. operan Sita (1899—1906; ms.), symf. dikten Indra op. 13 (1903; ms.), de 9 solohymnerna med piano ur Rigveda op. 26 (1907— 08), kammaroperan Savitri (1908; London 1916), de 14 körhymnerna med olika ackompanjemang ur Rigveda op. 26 (1908—12), The cloud mes-senger för kör och ork. op. 30 (1910) och Two eastern pictures för damkör med harpa el. piano (1911). Ett omkring 1905 uppvaknande intresse för den eng. folkmusiken — vars enkelhet och ekonomi i medlen och drag av objektivitet och omedelbarhet direkt talade till Holst och dessutom bjöd på frihet i melodik och rytm — genomsyrar hans följ., i bästa mening hantverksmässiga, skapande och märkes först i Two songs without words för liten ork. op. 22 (1906) och A Somerset rhapsody för ork. op. 21 b (1906—07). Dessutom har Holst influerats av de elisabethanska tonsättarna och H. Purcell liksom av mysticismen. Om starka astrologiska associationer vittnar den sjusatsiga ork.-sviten The planets op. 32 (1914—17), en av tonsättarens största framgångar. Bland de övriga mest uppskattade verken intill 1925 märkas S:t PauVs suite för stråkork. op. 29:2 (1913; två satser därur publicerade som duetter för violin och piano), Four songs för 1132