HORSLEY en av nutidens märkligaste pianovirtuoser. H. har i verk av tonsättare ss. Liszt, Tjajkovskij, Rachmaninov m. fl. inhöstat sensationella framgångar. — Bild sp. 1154. H. stud, för Blumenfeld vid MK i Kiev och deb. där. Efter ett synnerligen flitigt konserte-rande i hemlandet företog han sin första bejublade turné i Europa 1924 och i USA med början i New York 1928; gästade Sthlm 1932, 33, 34 och 35. Han gjorde ett längre uppehåll som konsertpianist 1936—38, varunder han vistades i Schweiz, och återvände till USA 1940; har gjort åtskilliga arr. och transkriptioner. — H:s spel kännetecknas av en oerhörd briljans, elegans och färgrikedom, egenskaper möjliggjorda genom en ytterst egaliserad teknik och ett effektfullt användande av nyanser och dynamiska medel. Han har företagit många grammofoninspelningar, bl. a. med svärfadern A. Toscanini som dirigent. Litt.: S. Forchhammer, Musikkens store navne ... (1946). Å. B. Horsley [hå:'zli], C o lin, engelsk pianist (f. 1920 på Nya Zeeland), kom 1938 till London, där han var elev till Fry er vid Royal Coll. of Music, senare även till Matthay. H. deb. 1943 med Hallé Orch., varefter han gjort en snabb karriär; besökte 1947 Nya Zeeland och USA samt uppträdde vid den internat. musikfesten i Palermo 1949; gästade 1950 Australien. H. är även uppskattad kammarmusikspelare. G. M. van der Horst [fann der hårrst], Anton, holländsk dirigent, organist och tonsättare (f. 189 9 20/6). Elev av Zweers och J. de Pauw, utövar H. en högt skattad verksamhet som dirigent för många av Hollands kör- och oratoriefören. — Hdr vid univ. i Groningen 1948. Verk: En mässa, Choros för soli, kör och ork., Hooglied för damkör, sånger m. m. H. M-g Horst Wessel [hårrst-], eg. H o r s t-Wessel-Lied, den tyska nationalsocialistiska rörelsens kampsång, vid sidan av Deutschland, Deutschland über alles Tyska rikets nationalsång 1933—45; ord av H. Wessel 1927, vilken även arr. musiken i anslutning till en folkmelodi från 1800-t:s början. G. P. Horszowski [hårja'v-], Miecyslaw (Miecio), polsk pianist (f. 189 2 23/6), har ofta framträtt tills, m. P. Casals, A. Busch och R. Serkin. H. har ivrigt verkat för Szymanowskis musik och även framträtt som tonsättare. H. har stud, för bl. a. Leschetizky och Heu-berger samt turnerade mycket tidigt i Europa och Sydamerika. Efter en lång tids uppehåll utsträckte han sina turnéer bl. a. till USA; gästade Konsertföreningen i Sthlm 1938. A. B. Horton [hå:tn], L e s t e r, amerikansk dansör och koreograf. Vid sidan av en rent klassisk skolning för bl. a. Bolm utbildade sig H. först till specialist på indianska danser och började 1928 sin eg. karriär som ledare för en indiansk dans-trupp i Los Angeles. År 1934 organiserade han en ensemble under eget namn och framförde bl. a. en mexikansk svit, Mound builders (s. å.), Stravinskijs Vår-offer (1937), Chronicle (s. å.), Conquest (1938) och Something to please everbody (1939). Bland hans koreografiska komp, efter andra världskriget kunna nämnas Barret house (1947), To-tem incantation (1948) och The beloved (s. å.). Har även gjort dansinlagor i filmer. K. R-n Hosia'nna, urspr. hebreiskt böne- och jubelrop i kulten (hebr. form höschaJnä, grek, form osanna, lat. form hosa'nna) med betydelse »fräls el. hjälp dock». H. förekom i den judiska lövhyddohögtidens tempelfest ss. ett hyllningsrop till den kommande Messias, likaså i påskmåltidens och sabbatens sånger. I anslutning till Jesu messianska intåg i Jerusalem, varvid Jesus av folket hälsades med H.-rop, kom H., sannolikt i Jerusalem, in i den urkristna nattvardsliturgin och möter oss i fornkristna källor ss. »De tolv apostlarnas lära» och Apostoliska konstitutionerna. I Jakobsliturgin, den bysantinska liturgin och den romerska mässan står H. tills, m. Benedictus. I Svenska mässan 1531 förekommer H. under formen osanna, 1614 ändrat till osianna och 1693 till hosianna. I 1811 års Handbok ströks H. och ersattes med »Giv salighet av höjden», som sedan bibehållits. R. S. Ho'stinsky, O t a k a r, tjeckisk musikskriftställare och estetiker (1847—1910), har verkat banbrytande för den tjeckiska musikforskningen och även gjort en stor insats för den nyare tjeckiska musiken, särsk. som vapendragare för Smetana och och Fibich. H. skrev textboken till den sistnämndes Nevésta messinskä (1884) och till Rozkosnys Popelka (1885). H. stud, filosofi och juridik i Prag och München (dr phil. i filosofi 1869) men ägnade sig senare åt musikkritik och musikvetenskap (docent i musikhistoria vid univ. i Prag 1877). År 1883 blev han prof, i estetik i Prag men verkade även som musikhistoriker, bl. a. som föreläsare vid MK (1882—86). I sin estetik försökte H. försvara Wagners allkonstverk med 1155 1156