HRIMALY, A. H., som stud, musik i Khmn, har bl. a. organiserat musiklivet och dirig. amatörsymfoni-ork. i Aalborg och Thisted. Han har utg. J. P. E. Hartmann (1934) samt bl. a. en utförlig analys över W. Stenhammar (i Nordisk tidskr. för vetenskap, konst och industri 1942). Er-l Howells [hau'elz], Herbert, engelsk tonsättare (f. 1892 17/io), Mus. D. 1937, ansedd som en av de mera originella och samtidigt mest »engelska» av nutidens tonsättare. H. stud, för Stanford vid Royal Coll. of Music i London, där han 1920 blev lärare i komp. Följ, år framträdde han som dirigent i bl. a. Kapstaden; turnerade 1923 i USA och Canada samt blev 1936 musikdir. vid St. Paul’s GirFs School i London. H. har även framträtt som musikskriftställare. Verk: Två pianokons. (1913 resp. 24) samt en violoncellkons. (1937), Lady Audrey’s suite för stråkork. (1916), Pastoral rhapsody (1923), King's Herald till Georg VI:s kröning (1936) o. a. ork.-verk; mässa i dorisk tonart (1912), ett rekviem (1935) o. a. körverk; kammarmusik ss. en pianokvartett (1916), en stråkkvartett (1923), en violin- och en orgelsonat samt sånger med ork. och med piano m. m. Litt.: J. Holbrooke, Contemporary British composers (1925). H. M-g Howes [hauz], Frank Stewart, engelsk musikskriftställare (f. 1891 2/4), stud, vid Royal Coll. of Music i London, där han från 1938 själv föreläst. H. utger sedan 1927 Journal of the English folk dance and song society. Skrifter: The borderland of music and psy-chology (1926), William Byrd (1928; -1933), The appreciation of music (1928), A key to the art of music (1935), The dramatic works of Ralph Vaughan Williams (1937), The later works of R. Vaughan Williams (1937; 21945), A key to opera (1939; tills, m. P. Hope-Wallace), Full orchestra (-T942), The music of William Walton (2 d., 1942—43), Man, mind and music (1948) m. fl. samt art. i ML. L S. Hovkapell, ensemble av musiker, knuten till ett hov. Tidigare omfattade h. företrädesvis vokala krafter, men termen har numera kommit att beteckna en orkester, som traditionellt el. reellt är anknuten till ett regerande furstehus. H. som institution har ålderdomliga anor men kom allmänt i bruk i Europa under medeltiden, då såväl kyrkliga som världsliga dignitärer gärna omgåvo sig med sångare och instru-mentalister (ofta benämnda hovtrumpetare), vilka bildade ett h. Jämförande art.: Det kongelige kapel. Kungl. hovkapellet. G. P. Hovkapell-kvartetten ->Ericson, Ivan. Hovkapellmästare, ty. Hofkapellmeister, den konstnärlige ledaren av ett hovkapell. I Sverige har benämningen blivit en hederstitel, som av konungen förlänas förtjänta kapellmästare, främst vid K. teatern i Sthlm; även titeln förste hovkapellmästare förekommer (f. n., 1950, A. Järnefelt). Hovsångare (-sångerska), hederstitel, som i Sverige av konungen tilldelas framstående svenska sångartister. Motsvarande titel heter i Danmark K a m-mersanger (-inde) och i Tyskland och Österrike Kammersänger (-in). (von der) Hoya [fånn - håiza], Ama-d e o, österrikisk violinpedagog (1874— 1922), företrädare för en på muskelfysiologiska rön gr. undervisning i violinspel, vilken dock på olika områden väckt kritik (A. Moser och Flesch). von der H. var elev till bl. a. Halif, Joachim och Sauret; var 1894—96 konsertm. vid Hofoper i Weimar och 1901 vid Musikverein i Linz. Bland hans ped. arbeten märkas Die Grundlagen der Violintechnik (1898; även eng. uppl.), Studienbrevier (1919), Möderne Lagenstudien für Violine o. a. O. S. Hoyer [hå^er], Karl, tysk organist och tonsättare (1891—1936), blev 1926 lärare i orgel och musikteori vid MK i Leipzig samt organist i St. Nikolaikyrkan där. H., som stud, för Reger, Straube, Krehl och Pembauer vid nämnda kons., var 1912—26 org. i Chemnitz. Han har framträtt med värdefulla orgelverk, kammarmusik, körverk och sånger. Hoyoul [hå^ol], Jörgen Frederik (Georg Friedrich), dansk musiker, möjl. av nederländsk börd (d. 1652), från 1622 anställd vid danska hovet. H. komp, mo-tetter och musik till hovbaletter. Litt.: T. Krogh, Hofballetten under Christian IV og Frederik III (1939). Er-l Hrimaly el. Hrimali, [rgi'-], Adalbert (Vojtéch), tjeckisk violinist, dirigent och tonsättare (1842—1908), känd genom sina operor Zaklety princ (Prag 1872) och Svanda dudåk (Pilsen 1896). Utbildad vid MK i Prag verkade H. 1864— 67 i Gbg som violinist och dirigent bl. a. vid de av honom från 1866 anordnade S o i r é e s mödernes. Sedan han lämnat Sverige, var han teaterkapellm. i Prag 1868—74 samt 1874—87 dir. för musikföreningen och musikskolan i Czernowitz. 1161 1162