HYDRAULIS konserter. På K. teatern framträdde han endast vid en välgörenhetsföreställning för Röda korset 1921. H. M-g H:s son, tenorsångaren Styrbjörn Vilhelm Samuel H. (f. 1915 18/2), advokat, stud, sång för föräldrarna och för Gardelli, deb. i radio 1937 och på K. teatern i Sthlm 1949 som Radames i Aida, sedan han förut sjungit Gri-pon i De bägge girige på Drottningholmsteatern 1946. Han har även uppträtt som solist med flera manskörer i Sthlm och Uppsala. G. P. Hydra'ulis (av grek. hy'dor, vatten, och aulo's, rör), vatten orgel, ett under antiken och fram till mitten av 800-t. använt instrument, som i princip ej skiljer sig från våra dagars orglar. Även inmatningen av luft skedde sålunda genom en pumpanordning, som hade samma funktion som en nutida matarbälg el. fläkt. Det som givit h. dess namn och under århundraden förorsakat missuppfattningar om instrumentets konstruktion är det system för komprimering av spelluften, som åskådliggöres av följande principskiss: I ett öppet kärl — delvis fyllt med vatten — är en kittelformig behållare placerad med sin öppna del mot kärlets botten. Urtagningar i kanten av kitteln tillåta vattnet att passera ut och in. I kittelns överdel utmynna två rör, av vilka det ena står i förbindelse med luftpumpen — el. vanl. två alternerande pumpar — och det andra med den ovanför placerade luftlådan. Då orgeln ej användes, komma vattenytorna i det öppna kärlet samt i kitteln och dess rörsystem i enlighet med lagen om kommunicerande kärl att ha samma nivå. Så snart via pumpen ytterligare luft tillföres, strävar denna att trycka vattnet ut ur kittelsystemet, och vattenytan där blir alltså lägre än i det öppna kärlet. Det undanträngda vattnets tyngd ger därvid den önskade komprimeringen av luften i kitteln och luftlådan. Genom att pumpskötarna noga ge akt på att vattenytan hålles vid en bestämd nivå, ernås även ett konstant tryck på spelluften. H. var oftast utrustad med 2 el. 3 rader pipor —• samtliga av i det närmaste samma tjocklek. Den mekaniska utrustningen omfattade bl. a. registerandrag och fingertangenter. Mindre utvecklade föregångare till h. finnas belagda, men äran av denna uppfinning till-skrives olika personer. Efter den grek, författaren Athenaios anges dock oftast Ktesibios från Alexandria (omkr. 250 f. Kr.) som h:s upphovsman. De första detaljerade dokumentariska uppgifterna lämna den grek, matematikern och fysikern Heron från Alexandria (omkr. 100 f. Kr.) och den romerska arkitekten Vitruvius (1. årh.'e. Kr.). Även via den arabiska världen har en beskrivniiig bevarats till våra dagar. Vid utgrävningar i Kartago har man vidare funnit lermodeller av h. i förminskad skala och i Aquincum utanför Budapest delvis välbevarade orgelrester. Om dessa tillhört en vattenorgel är dock ovisst. Litt.: C. MacLean, The principle of the hyd-raulic organ (i SIMG 1904/05); H. G. Farmer, The organ of the ancients from eastern sources (1931); L. Nagy, Az Aquincumi orgona (1934; med sammanfattning på ty.); A. G. Drach-mann, Ktesibios, Philon and Heron (1948). B. K. Hüe [i:], Georges Adolphe, fransk tonsättare (1858—1948). Utbildad vid MK i Paris, där han 1879 vann stora Rompri-set för kantaten Médée, inriktade sig H. i det följande framför allt på scenisk produktion. Till en början starkt påverkad av Wagner lyckades han senare utveckla en mera självständig stil. Verk: Operor, främst Le miracle (1910) och Dans Vombre de la cathédrale (1921; båda i Paris), baletterna Le roi de Paris (1901) och Siang Sin (1924; båda i Paris); de symfoniska dikterna Rübezahl (1886), Jeunesse (1893) och Emotions, Scènes de ballet (1897), Fantaisie för violin och ork. o. a. ork.-verk; pianostycken och sånger m. m. Litt.: G. Samazeuilh, Musiciens de mon temps ... (1947). K. R-n Hy'e-Knudsen, Johan August, dansk dirigent och tonsättare (f. 1896 24/5), anställd vid Det kgl. teater i Khmn från 1922, först som violoncellist och från 1925 som kapellmästare. H.-K. utbildades som violoncellist av Rü-dinger i Khmn samt André Hekking och företog därjämte flera studieresor. Är 1915 blev han solovioloncellist i Nordvästra Skånes or-kesterfören. i Hälsingborg och 1919 kapellm. vid 1191 1192